Ett glas afternoon Chablis
Att möta sina vänner för lunch på stan kan betyda den ena eller det andra.
Av någon anledning har jag lyckats bli extra bekant med några sympatiska människor,
med dito sympatiska vanor.
Det var ösregn, kallt som hemma och min mattebok låg och väntade på postkontoret.
Själv satt jag efter avslutad lunch i en hotellbar. En sån där där servitriserna är 2 meter långa, bär pumps och har kassan i en liten portmonä i strass.
Att vara student kan tydligen också vara både det ena och det andra.
Allt jag vet är att mina onsdagseftermiddagar omöjligt får fortsätta så här .
M-A-K-A-R-O-N-E-R-M-E-D-K-E-T-C-H-UP. Säg efter mig. M-A-K-R-I-L-L-I-T-O-M-A-T-S-Å-S.
Hur ska man kunna veta? När man aldrig pluggat förut.
Utan (råg)nationen i ryggen
Utan att ge några assosiationer.
Jag är sockerdrickaträdet fyllt av bubblor och osagda hemligheter.
Vill man ha något sagt om Sverige får man helt enkelt berätta det själv.
Det finns inte många förutfattade meningar om hur vi tänker och handlar, vad vi gjort och hur vi presterar.
Inte för att jag befinner mig i en bergsby utan för att måttet är rågat.
Nog om den där Totti, fråga om mina fotbollsspelare också...
Det finns faktiskt flera! Vet ni förresten att Acne slog stort under modeveckan!
Kring T-centralen är det inge vidare roligt... Blixtlåset?...jepp det var vi.
Oh really?.... Ah bon.
Jag får inga följdfrågor.
Ingen kommer på att fråga...för ingen vet om vad.
I ett rum bland tyskar, ryssar, amerikaner och fransmän är det inte oväntat att bubblan fylls av annat.
Det som känns lustigt är att jag tycks vara den enda som fötts med mantrat att det är bra att känna till.
På nåt sätt faller hela tesen om allmänbildning då det bara gäller en.
Men är det verkligen bara för att de är så stora och vi är så små?
Vad är det som gör att vi har sån koll på omvärlden? Lugna som filbunkar sitter vi där och bara vet.
Att vi känner oss nöjda om vi har rätt uttal, skäms över att ta upp kartan och inte gärna sticker ut.
Är det mindervärdeskomplexet eller brist på patriotism?
Vad skulle hända om vi stängde dörren en stund och också fokuserade på oss själva?
Helt enkelt åt den där semlan för att den är god.
Skulle det göra någon skillnad om vår röst ändå inte hörs?
Förfärligt eller som den bästa Astridsagan på riktigt:
Att vi existerar i hemlighet
My box of shit
Det finns vissa saker i livet som du ej tycks kunna ta dig ifran. Som känslor som framkallas automatiskt i olika situationer. De kan ha legat latenta i flera år men så plötsligt kommer de tillbaka.
För en del handlar det om att tala inför publik, på en halv sekund blir du finnig 14-åring igen och handflatorna alldeles blöta. Det kan vara kaotiska städer, flygplan, trånga utrymmen eller att äta middag hos din partners föräldrar första gången.
Har just blivit påmind om min lada som ej går att kasta, 200 mil bort är den fortfarande tung.
Lustigt nog heter den precis som den känns: " Math for life".
Det kändes okej, eller åtminstone hanterbart när det handlade om ett G eller IG, ett prov man kunde göra om, en läxa man kunde klara hemma, en stol man kunde korvla sig ner ifrån och få trotsa lite där under bordet.
När det inte skulle stå som ett statement på ens framtida diplom, och framför allt när hela ens vistelse inte hängde löst pga. The weekly quiz. ( What am I , 9 ? )
Det känns heller inte okej när matteboken kostar 95 Euro och jag därför varit smart och beställt den för 19 på Amazon... utan leverans!
Kommer alltså sluta med att jag kommer efter och betalar 114 Euro för en bok jag inte kan läsa.
(Och jag räknade just ut totalen på mobilen.)
Leva utomlands på två främmande språk samtidigt, hitta i stan, diskutera politik, betala räkningar, få nya vänner...
Kunde ingen ha varnat mig?
Vad är egentligen the compared value divided by the reference value + X x 2?
Och det finns inte ens en lägre nivåååååå..........
(Näpp! Ena strumpan är korvad.)
Vad har bredbandet för hastighet?
Är folk i teknikaffärer generellt sett arroganta eller är det ett lokalt fenomen?
Undvik att optimistiskt bege dig ut för att köpa en digitalbox på ett språk du inte behärskar, samma dag som du vaknat 15.45 av att Madame trappstäderska svär över att någon idiot förvarar sina väskor på toaletten.
Det blir för mycket.
Börja heller aldrig konversationen genom att forsoka vara ödmjuk och tala om att du ej behärskar tekniska termer så bra.
Men ändå...Att vända ryggen till mitt i en mening!
Nej, jag är inte amerikan och vill ändå inte ha er fula Darty Box....merci pour rien.
Är tillbaka på Café Horterns, som igår.
Delar en laxsallad med sparris och avokado med min bästis Laptop.
(Hon är cool, rätt laid back och äter nästan ingenting förutom brödsmulorna.)
Monsieur servitör stirrar ut i tomma intet. Står kutryggad med brickan under armen, öppnar och stänger samma dörr.
+
Att livet ibland tar oväntade vändningar och kan innebära att man får gå före kön på chic club och dricka gratis cocktails hela natten. Totalkostnad inlusive taxi och förfest: Eur 1,50 för Metrobiljett.
- Att fransmännen inte fått pejl på den här med rökförbud på barer och därför tror att man gått hem när man ställer sig i rökrutan utanför. Bör inte behöva ta 40 minuter att komma in igen. Blir helt enkelt inte värt det.
+
Att man kan gå hem i bara strumporna fast det är januari. ( 46 kvarter i pumps gör ont)
- Att bli behandlad som hora i sina egna hemtrakter.
Vem ber om sex 07.30 en lördagmorgon utanför ett bageri som doftar barndomsminnen?
Han kanske var pedofil.
Dessutom var han av asiatisk härkomst, och invandrare kan ju ignoreras har jag lärt mig.
Et 6 jours plus tard...
Blöta, blöta fötter - men ett nyöppnat bankkonto och en egen kontaktperson som heter samma efternamn som gatan där skolan ligger ( Rue Bosquet), så det går jämnt ut.
Sitter nu i mina egna kvarter,
http://www.ratp.info/orienter/cv/carteparis.php ,
nära Metro Ternes, på ett non smoking wifi café, (som ej är Starbucks), är detta La France??
Jo jag tror det. (Har stopp i rören på mina 11 kvadrat så rörmokaren är där och ska försöka fixa....)
Av någon anledning har man beslutat att börja med att lägga nytt golv under diskbänken, för att sedan (på måndag) bryta upp allt om läckan ännu ej har gett med sig....)
Valde delvis det har omradet här eftersom det ligger sa nära Parc Monceau! (Där det , i parken, för övrigt också finns trådlöst Internet för varmare dagar...) 480 Euro for true compact living, men det är rent! Och det finns hiss... Privat toalett i korridoren som för tillfället även fungerar som bagagerum. 10 mn gångavstånd från Triumfbågen.
(Och! Har en bäddsoffa, (utanför dörren finns även en Flower shop som är öppen 24/7. Min kanadensiska hyresvärd säger att man också kan beställa champagne bakom disken! (hon har testat).
Var för övrgt på besök i hennes lägenhet för att skriva kontrakt och...det måste vara mitt mål! Hon bor i en byggnad dar trapphuset har exklusiva originaltapeter från 1800-talet i vilka hissen är gömd, typ 30 meters innergård utan namn på dörrarna...Man tar simplement hissen upp till 5e våningen för att komma in i en supermodern etagelägenhet med the nicest f.... view j´ai vu! Serverade mig italiensk espresso och frågade om jag ville ha med mig lite färsk sallad hem....åååå.....
Första veckan känns som snurra flaskan 236 varv och en mix av American and French speed introudction at the same time. Igår blev jag i alla fall ( efter 4 dagars schemalagd informtion om skolsystem, The bursars office, student affairs, deans list, housing services,academic affairs, registrars office, academic advising, Adapting to France and so on and so on, + praktisk information om hur man väljer kurser vilket kan fylla ett blogginlägg i sig), officiellt inskriven på The American University of Paris.
Vilket i praktiken betyder att jag fick gå upp massa trappor för att sätta sig mitt emot sin Student advisor, Professor Doyle, shareman of the department of Global Communications, som skrev ner mina kurser på 4 olika papper, för hand så klart , knowledge is timeless...,, för att sedan hänvisa mig ner igen tll 10 olika desks där det skulle stämplas etc etc... Ja, ni ser...att sen få de kurser man helst vill är inte garanterat då jag är en Freshman, eller jag skulle varit det om jag ej pluggat på SU, vilket gör mig till en Transfering Sophomore. (!)
Hur som helst, folk som läser sista året etc har företräde tll vissa kurser.
Men, alla läser 5 ämnen per termin och jag fick de ämnen jag ville. (Eller rättare sagt bör läsa för att få min degree om 2, 5 år). Kommer denna temin att läsa basen: Franska , Engelska och Math for life ( typ Algebra och sånt läskigt men bara 1 termin) för att sedan läsa två kurser som har med min huvudinriktning att göra: Communicating Fashion (Paris modehistoria typ) och Cosmopolitanism and its critics. (Valde jag själv då jag ju är så urban nuförtiden).
105 nationaliteter på skolan så nej, alla är inte amerikaner (obviously). Men, majoriteten av de jag träffat den här veckan har varit det då många som börjar på vårterminen är visiting students som bara är här för en termin och säger saker som. "Do they really throw babies at people in Paris to be able to rob you while you are catching it?" och " I am ssooo not gonna take any French courses, my French sucks!"....
Well...all I can say is, My English sucks! Träffade några av lärarna som jag ska ha i creative writing och Värmdö Gymnasium eller whatever, thank you (not) for giving me these skills... Det kommer bli ganska tufft att skriva 30 essays den här terminen, inte enbart för att ordförrådet är begränsat, utan för att hela systemet är så annorlunda.
Men det ska bli intressant! Igår delade jag en cigg men en kille från Dubai. Frågade om han varit i Paris förut och han sa helt lugnt " Oh yes...my father was the first EU ambassador here"...Så, highschoolklicken är trots allt i minoritet. De flesta har två nationaliteter och inte alls obegränsat med pengar. De tittar avundsjukt med huvudet på sned när jag säger att jag ska vara här i tre år...För de kan bara finansiera 1 termin! ha, otroligt, (Thank you you socialists!)
Ikväll ska jag gå på Louvren (eftersom jag inte har nagra riktiga kompisar ) med några NUY studenter (det är gratis på fredagskvällar).
Om så inte blir fallet finns alltid Pub crawl "Enjoy a night out in Paris".... Men vet inte hur mycket längre till jag pallar med denna identitetsväxling. Ena stunden vilsen 15-årig känsla som inte fattar någonting av det Amerikanska skolsystemet, för att i nästa stund vara gammal Europeisk seriös nucka...Vi är inte lättroade vi Europeer.
"You seem to get along really well with the French people...." Ha!
Ska bli fantastskt när handfatet fungerar och skolan börjar på riktigt nästa vecka.
För övrigt är det hemskt trevligt med folk som är generösa och trevliga! (varför har vi aldrig tänkt på det?) Just come and see me if you have any questions what so ever är typ det enda man hör. Och....det känns skönt. Lite som bomull.
(Det behövs i stunder som denna när halva cafét just vände sig om och kollade roat då jag frågade hur internetuppkopplingen funkar).
Sa, ar pa plats (atminstone pa springande fot) och allt kanns konstigt nog sjalvklart redan...
(Bara nagra sma detaljer kvar... Pa söndag erbjuds gemensam bussresan till IKEA ....Har beslutat mig för att köra på. Varför envisas med att släpa allt på Metron när man har betalt för bussjäveln i terminsavgiften? )
Det börjar skymma nu. Ska handla mat. Sen byta strumpor.
Eller, for att fatta mig kort:
Ingenting ar helt enkelt vad det var forra fredagen.
Hejdå!
Koncept repris
Det finns ett inslag på Öppna kanalen. Den man skrattar åt pga dess meningslösa innehåll.
Praktiskt taget varannan gång jag sappar förbi är det just detta inslag.
(Det andra är det då en utmärglad Ulf Larsson intervjuar Härenstam i hemmastudio.)
Inslaget handlar om matlagning. En kvinna med Ludmila Engquist-brytning lagar storkok och hackar lök.
Hon är satt i kroppen. Absolut inte tjock men en mor som förlöst ett barn eller två. Berättar sakligt vad hon gör. Rullar fisken i ströbröd. Det ser så där oaptitligt ut som det gör då man steker något i återanvänt smör i betonggrått vinterljus.
Till sin hjälp har hon en annan kvinna vars rygg kutar fint under den urtvättade tröjan.
Inslaget är nog från 99. Varför sänds det om och om? Hur många tomater kan man skiva?
Det är vardag i ett nötskal och kommer inte längre. Är kanske därför fascinerande.
För det blir inte mer än så.
Men det finns ju andra kanaler - och program som folk faktiskt ser.
Slog över till Grammisgalan.
Själva konceptet är tydligen poppis för det är dock det samma.
Gry Forsell i sotade ögon- looken bredvid ett plexibord (syftar ej på Alsing) som såldes på Blocket då jag flyttade in. (Ett likadant som Filip och Fredrik f.ö hade i High Chaparall)
Och så Kent förstås... kammar hem 2 statyetter.
Ekdahl får in lite feminism med ex JÄMO Claes Borgström och tablån är komplett.
Kvinnan som hade kort page i april har nu axellångt. Men glasögonen och åsikterna har hon tursamt sparat.
Stampa på stället. Jag gråter.
Om det åtminstone vore av Ludmilas färdighackade lök!
Bartömning
Sista lördagen i Stan åts upp av de tre vise männen anno 1970-tal.
Har lagt Per-Johan, Shan och Joakim i en ask i fickan, fulla av restprodukter från köket.
Check - in safe.
Snart är frysen tom. Vodkan är uppdrucken.
Finns salt så att det räcker till två rätter till och hushållspappret är slut.
Ska inte köpa nytt kaffe.
Har plockat ner Salem Al Fakir från skafferidörren.
Förlåt men du ligger i pappersinsamlingen nu.
Ser vi hela tiden eller blir det vackert först i slutscenen?
Halvt irriterande hur man omvärderar när det väl gäller. Och vi vet om det förnöjt.
Spelar ingen roll om det är taxi (kärlek) en natt eller den där prylen den 26:e.
Havre-knäcke för 16.90 mot Husmans 9 blankt?
Äh, det är ju så romantiskt.
En lördagsbrunch är helt plötsligt norm och halkig jogging i Södermälarstrands isvind känns skumbad.
Slussenperrongen är min favorit.
Till och med utförsäljning av julmust (köp 2 för 1 och få en ljudbok av Stig Larsson) känns värt att notera.
Om du stannar nästa vecka.
Start to live. Start to love.
Stockholm freezing fantastic.
En väsentlig skillnad
Det går plötsligt upp för mig hur pass lite av ens tid som spenderas med sådana,
men hur tidlösa de relationerna samtidigt är.
Hur det värmer i hjärtat att ha er samlade på samma gång. Att få del av lite livstid!
Den du sett minst kan bidra med det största medan den du aldrig möter tar all energi.
Om det är något löfte folk borde ha inför 2008 så är det att börja uppmärksamma.
Vem som ger och vem som tar.
Klibb under strumpan och januaridags.
Kan vi inte bara flamsa istället?
