STOCKHOLM samtidigt PARIS

Slår man upp mittuppslaget i det aktuella numret av franska ELLE finner man en femsidorsartikel om
La Hype.
För er som sitter i något slags mars-slask och ej känner er träffade kan jag meddela att det handlar om Sverige.The it place to be.

Att befinna sig på ett dansgolv i Stockholm tycks vara lika med att insupa kärleken:
"Alla kramar alla, det är helt galet. Men se upp för att hålla huvudet högre än din granne.
Det finns inte en svensk, (och nästan alla är blonda), som inte säger att utan jante och socialdemokrati - ingen mångfald."

Och kanske är det därför allt blir så "Chic pratic nordic", som killen i stora bågarna, som posar i Acne utanför Happy Nation. Han ser ut som någon från syrrans gymnasieklass och förmodligen är han det. I Paris är dock denna 18-åriga Svensson  från Svedmyra modeförebild för männen som jobbar i konceptbutiken där det är förbjudet att fota.

Vågar Parisarna sig inte på den svenska Svenssonstajlen,  dvs. vill vara före , utan nöjer sig med att vara inne är det London som gäller. Leta fram manchesterkavajen, kamma luggen åt sidan och tryck på några pins. Du äger Indiebaren i stans hippaste kvarter, men håll dig där för rör du dig norrut får du väl en conversedoja i skallen, glömd i Slussengången  2004.

Intressant eller bara ren schizofreni?

Inte märkligt att unga kosmopoliter drabbas av identitetskris.

Hur som helst, vill du leva upp till ryktet:
Klä dig i ekologiska designkläder, lukta gott, bär supersolbrillor, kliv ut på det största podiet av alla: Drottninggatan och förbered dig redan nu för hypekvällen man inte får missa- surströmmingsfesten.

"Super cool"


 
Ännu ett Designtorget i Tumba centrum eller THE concept store i Paris?

En av mina nästan vetenskapliga teorier om komplott kan hälsa hem.
Det är nu motbevisat; DN Streetstyle's personer finns på riktigt och är alltså inget som castats av På stan- redaktionen för att dölja en begynnande medelålder.

Ska inte skriva mer om fenomenet sen, (får snart döpa om bloggen till
Stockholm samtidigt Paris), men så här på avstånd kan jag inte låta bli att fascineras.

Här är hon i alla fall. Stycket motbevis som knölar ner mina teorier i papperskorgen och påmnner om att jag inte kommit längre än till studielånen. Annizeth, en skolkamrat från gymnasiet:
http://www.dn.se/content/1/c6/64/40/64/Annizeth.  Så nu behöver ni inte undra längre.

Vad drar man för slutsats av att ha sett sanningen, och de iskalla modellerna, i vitögat? Att det är så här?
Hör av er om ni känner igen någon mer, tillsammans borde vi vara ett tillräckligt nätverk för att sticka hål på den kaxiga bubbelplasten. (Den måste ha en spricka någonstans!)

För, vi är ju alla högst opretantiösa personer vi Stockholmare, eller hur? ("Lite lilla Berlin.")

Själv snörar jag  i alla fall på mig gymnastikskor, för att  efter 2 månader i den här stan äntligen ha tid för Montmartre.
Bland magväskor, antikvitetskopior, guideböcker och turistpriser. Tacka vet jag den "riktiga" världen!