STOCKHOLM samtidigt PARIS

Luxenburgträdgården

 
Rue de Belleville


Concorde

Kulturborgarrådet vill stänga utställningen eftersom den "förskönar" en hemsk tid.
Så dumt. Varför måste allt vara svart-vitt?
Det är ju ett oskyldigt sprudlande vårleende högst upp till vänster på bilden!

Bästa promenad: Längs Söder Mälarstrand när det inte blåser.
Äter lyxmiddag på: Shanti på Katarina bangata.
Läser helst: Kvinnliga "självbiografier" som "Svinalängorna", "En spricka i kristallen" och "Bitterfittan".
Fikar gärna på: Utekaféer längs Skånegatan på sommaren och Chokladkoppen på Stortorget i Gamla stan på vintern.
Bästa lunchställe: Hermans vegetariska buffé är grym.
Bästa fyllekäket: Max veggieburgare.

Nähä ?!!

Södermalms och därmed [media] Sveriges definition av PK?
Nyp mig ,det måste vara självironi: http://www.pastan.nu/bloggen/#cat=12&



[Ja, jag bor på 11 kvadrat och har varit sjuk i 2 dar]

"New York-längtan
Otaliga nollåttor lever i villfarelsen att Stockholm är New York. De betraktar Biblioteksgatan som Fifth Avenue, Sofo som Williamsburg, korsningen Kungsgatan-Sveavägen som Times Square och Slakthusområdet som Meat Packing District. Ändå är det oväntat att ett så provinsiellt parti som Centern föreslår att en "Central Park" ska byggas vid Klara Sjö. De vill till och med att parken ska omgärdas av skyskrapor.
Vad hände med glesbygdsromantiken?" (DN 3/4)

Ja, redaktionen så kan mycket väl vara fallet - och vad är så provocerande med det? Insikten om att det faktiskt kan vara sant? Att Stockholm är en liten storstad som inte riktigt syns och förstås vill vara mer än den är?

Genom att slänga denna förfaktfulla hybriskänga kan man ju fråga sig vem det är som egentligen har mindervärdeskomplex och måste försvara sin post.
Speciellt då man nedanför publicerar dessa två, något förlöjligande, rubriker för att vara på den säkra sidan om att man tydliggjort  vilken livsstil man själv tillhör:

Botkyrkaskoj

Vällingby-chic

Frågan är vad Botkyrka gjort för ont för att förtjäna detta. Nån (förutom redaktionen) som på allvar dragit en liknelse mellan livet där och det i miljonstaden på andra sidan Atlanten?

Vad hände med förortsromantiken?

-  Vi kan väl äta Mexicanskt ikväll, sa Alexandra till mig. Tacos och Guacamole!

Jag vände mig ett varv i sängen och betraktade min nyvakne gäst.

Mindes en lång promenad i natten, en dans på något slags podium och en för dyr drink.

Klockan var tjugo över två och det var nog  dags att agera värdinna.

Frukost?

Alex är lätt att ha och göra med. Hon öppnade kylen, tog ut plastlådan med pastan från igår, käkade den i ett nafs. Kaffe? Äh, Duscha? Äh.

När jag kommit tillbaka in från toaletten, korvlat mig förbi sladdarna till modemet, stuvat undan tomflaskorna och funderat på macka eller müsli - eller bägge, med ägg och jordgubbar också, hade hon redan klätt sig och gav sig ut i lördagsregnet.

Jag tog min bok, svor över att Internet inte fungerade, och la mig igen.

Efter 4 sidor blev det svart.

Typiskt.

En stressig månad kvar ungefär, av den första terminen i Paris.

Ett bankkonto som knaprar på kapitalet och en lätt sliten blick.

Vår, nyputsade rutor, en park med nyklippt gräs, gula snittblommor i blomstershopen.

Och, visade det sig när Internet åter fungerade, ett urval av 48 Tex Mex restauranger.

Kan förstå varför folk blir deprimerade av att vinna en miljon - att få allt man drömt om.
Och sen då?

Nyp mig nån. Man får inte ha ångest.