Hålla masken
Just det, vintertid, har en extra timme att förspilla.
Och spiller gör vi. I stora fläckar. På våra nyinköpta Lisa Larsson - skor.
Varför känns det som om alla väntar? På nästa låt. På den där blicken från baren. På vakten som ska peka och säga att du är okej.
Är strävan efter lycka samma sak som ett rop på bekräftelse?
Jag orkar inte.
Vill inte möta någon som inte är närvarande. Vars blick skriker sen.
Raw fusion. Fantastiskt grymt, i dubbel bemärkelse.
2 glas på torsdan
Kom ihåg ikväll. Den 25e oktober.
Löningstorsdagen mellan sommar och vinter.
Kvällen i mitten då livet inte blir mer presens än nu.
Minns vi ej denna typiska vardag missar vi tyvärr större delen av våra liv.
När blev stadens norm plötsligt huttrande skymningsmörker?
Och varför säger man vitlök men gul lök?
Mysterium att lösa i kommande 10 minus, vänta på tåget i för tunna sulor mot perrongen - epok.
Jag är redo så snart jag "luftat elementen"
Men hur fan gör man det?
Min pappa har 5 barn
Så vitt han vet.
Det äldsta (och adopterade) tyvärr inte i livet då han hastigt avled i blodcancer för ett par år sedan.
Han hade tur i oturen.
Pappa fick hem lite uppgifter från skatteverket här om dagen. Han är trots allt ingen ungdom längre och staten har bestämt att det är dags att förbereda sig för att knacka på himelens port. Fylla i diverse siffror om inkomst och arv som förhoppningsvis kan komma efterlevande tillhanda utan konflikt.
Till sin förvåning såg han att det äldsta barnet aldrig varit hans. Bara 4 namn stod med på listan. Under de 30 år som de levt i Sverige så har den här pojken varit faderlös. Migrationsverket måste glömt honom.
Står man inte med på pappret så finns man inte. Sorry, din utdelning uteblir.
Det här med "gästarbetarna" är i hetluften igen. (Observera, viktig betoning på ordet gäst).
Vill kasta min ipod i golvet när jag hör inslaget. Tack för den Sveriges Radio.
Har vi inte kommit någonstans?
"Han lägger upp 3 kakor på ett litet fat, visar mig blekta foton på sina barn.
- Saknar du dem? frågar jag.
- Yes, very much. Svarar han.
- How many do you have?
-One....twoo...thriii"
Vad i helvete! Gör du samma skildring av Lasse Svensson i Norge?
Sluta tycka synd om människor som inte bett om det, kärringjävel.
Det finns en större värld och värderingar utanför Lilla Essingen och Gärdet.
Varken bättre eller sämre - men annorlunda.
Inslaget ska handla om dåliga arbetsförhållanden, men allt denna reporter gör är att ställa moderliga frågor för att säga "Titta de stackars Polackerna äter också kakor och tycker om sin familj."
Gästarbetare. Poilitisk korrekthet. Främlingsfientlighet.
Så bra, för att behålla hierarkin. Moment 22 för all framtid som komma skall.
I Rålambshovsparken finns en springa mellan träden. Precis nedanför trappan till Västerbron.
Om solen lyser så kvittrar fåglarna där.
Man kan låtsas att man är i djungeln.
Efterkonstruktion
Pratat om livet mellan typ 7-12 år, då det var Fångarna på Fortet med fredagsmys,
Estrellas lättsaltade och familjen.
Man säger: "Jag avundades mina kompiar som hade det så där."
(Då våra föräldrar hellre lagade storkok, läste Ordfront och odlade groddar på diskbänken).
Det lustiga är bara att det verkar gälla nästan alla. Ingen satt egentligen i den där soffan.
Men, om man tar totalen: Petras enstaka kvällar med Gunde, lägger ihop dem med Martins 2 och Annas 3 - 4 så kanske vi får helhetsintrycket "barndom".
Är den här bilden av det allmängiltiga, rådande fredagsmyset bara en efterkonstruktion?
Kanske är det snarare så att vi alla dragit ett litet strå till stacken.
Den klassiska känslan av att vara den enda som inte passar i "skinnsoffa, askfat och toast skagen looken" kanske egentligen är normen.
För ärligt talat vem vill kännas vid den?
Hemska tanke. För vem är då egentligen den stillösa i ditt eget bedömingssystem om inte just du själv?
Fyller nu i Financial aid (yes, please) blanketten från universitetet.
De frågar om jag varit involverad i US Army Forces.
Hjälp! Skulle det vara bra eller dåligt? Fångarna på fortet på kalas i första klass, och en hemsk strid under vattenytan för att vinna påsen med russin och mandarin ( "jo det är också godis"), räknas det?
Spelar ingen roll om det var varje fredag eller ej. Better pretend so, I´m, broke.
Spam?
Den kyliga höstkvällen fick plötsligt nytt ljus.
Förmodlgen bara en gång i livet man hittar nedanstående rader i sin inbox utan att trycka på delete:
Congratulations! I am very pleased to inform you that the admissions comittee of The American University of Paris has voted to offer you admission for the Spring 2008 semester.
Your acceptance package will be mailed to you in Sweden.
Your fine academic records and achivements have qualified you for a 2,000 Euro academic scholarshp, which will be deducted from the yearly tuition.
Orientation begins on January 12th and is mandatory.
Förlåt, svävade bort lite...vilken tid har jag tvättstugan sa du?
(Au revoir tristesse!)
En död sill
Resultatet blev att den i högsta grad levande kvinnan fick klara sig utan pension i två månader."
Kul. Då har man verkligen nått botten. Är man inte död innan så dör man väl då man får vetskap om detta.
"Förlåt, vi dödförklarade dig utan att kolla upp det. Personalen hade semester och du vet, under semestern blir det ju lätt lite tokigt - med charterresor och öl mitt på dan.
Jaså, du har inte varit ute på 5 år...men tant kan ju föreställa sig!"
På tal om död.
Blir lite skraj då jag iakttar par i vår stad. Ute på promenad, släpandes på kassar eller under en konversation med andra. Det spelar egentligen ingen roll, visst är det är nåt med blicken.
Varför är tjejens så speedad medan mannens är helt passé?
Liksom helt blank. Någon annanstans.
Kanske ett arv från förmyndartiden,(dvs. den som tycks pågå ännu) då vi kvinnor var tvingade att febrilt klamra oss fast vid nån, likt en bebis vid en mammas bröst, för att få försörjning och underhåll.
Snälla Du, släpp taget litegrann. Du klarar dig fint.
Det finns en fantastisk hemlighet: Egentligen är du redan ensam. Precis som han.
Med eller utan den där sillen i fickan.
Same same but...
Det var blodtörst och så klart genreöverskridande, som det mesta idag. Törst även hos publiken.
Fast mest Diet Coke.
Macbeth, en av de sista föreställnigarna.
Salongen överfylld av Handelsstudenter, en medelålder på typ 19 år, som alla fått gratisbiljetter då skolan har stående "tredje raden"- abonnemang.
Jag undrar hur det känns för ensemblen, att spela efter ett manus som är så ristat i sten och samtidigt blicka ut över något som inte alls kommunicerar med det man försöker uttrycka. (Dessutom iklädd paljettlinne).
Nog säkrast att kasta in en ännu plasma TV i 1600-talsscenografin för att försäkra sig om att publiken stannar.
Enligt konventionerna eller inte, den stora succén och dess publik måste väl säga någonting om samtiden. Fast hur länge kan man fortfarande kalla det Shakespeare?
Visst, Kanye West samplar också gamla klassiker men har åtminstone upphovsmännens bevittnande.
Ståuppkomikern blir programledare, är överviktig så blir bantningsguru och ger ut en kokbok...
Jag gillar det egentligen skarpt - fast är inte hela grejen att det ska kännas oväntat?
Undrar om det finns något område idag som inte blandar genrer för att vi ska finna det intressant.
Skulle väl vara inom sporten då.
Men, ta Stefan Holm.
Här sitter han i direktsänning och debatterar helt plötsligt lite politik på morgonkvisten.
Håller sitt tal till nationen.
Han är högtidlig, försvarar sitt deltagande i OS på samma sätt som en viss president rättfärdigar fortsatt krig.
I bakgrunden syns inte frugan, labradoren och de leende barnen.
Men allt det som Stefan så starkt tror på. Det sunda levernet, och det måste segra - till varje pris!
Borde vi frukta denna utveckling? Finns inga ramar kvar kan ju vem som helst bli vad som helst.
Typ... president (!)
Smart drag där Stefan. Grapefrukt, den moderligt handmålade brödkorgen och så Lätta...
The pop effect
* Att lägga 0,5 kg kikärter i blöt 10 min före bedtime om du praktiskt taget delar huvudkudde med ditt kök.
Testat.
Result: Dåligt granne...dåligt! Disko en söndag?
Men fy farao vad många matlådor.
Bella vs. easy going spontanious chic 0 - 1
