Sysselsättning: Biblotekarie/Självmordsbombare

Står och brer mig en liten macka då fredagseftermiddagens "Ekot" sänder ett inslag från Bombay.
Min ångest över nåt diffust får sig en törn då reportern börjar tala. Inte för att han står bland sönderskjutna spillror från frukostbuffén på lyxhotellet, gör sitt jobb med fara för sitt liv eller talar om döden så självklart.

Nej, det som fick messmöret att klumpa sig där på mackan var att han stundtals blev privat. Han var berörd och lyckades inte riktigt hålla ordning på rösten. Han fick en paralell identitet till yrkesrollen vilket i normala fall inte kommer fram. Reporter/privatperson. Det blir för jobbigt. Lyssnaren vill ha sitt messmör slätt utbrett utan klumpar.

Eller så var det helt medvetet - en trend han valt att haka på.

Hur ofta ser man inte "student/dj" eller "jobbar på ICA/kläddesigner" i trycksvärtan nu för tiden?
Att bara vara "studerande" är meningslöst. Vad är det att syssla med? Folk kan ju faktiskt  bry sig,  tro att man inte gör annat.
Funderar lite på den där ordningen. Hur viktigt  det är att behålla normen om vilket av de två som ska stå först. "Spelar skivor/pappaledig" skulle det aldrig stå. "Nä nä nä, håll i hatten - det som tar mest tid och är minst creddigt ska stå först, så är det bara. "spelar skivor", ha, det gör du ju inte alls, du torkar bajs."

Jaha "Festfixare/modell/tecknare" skulle det heller aldrig stå. "3!? Vem tror du att du är, du får väl bestämma dig - mångsysslare möjligen men inte bra på allt!". Nähä.
Men om man jobbar på ett tråkigt jobb 75 procent och älskar att måla, men av praktiska skäl bara hinner göra det 25 procent - får man inte känna sig mest "konstnär" då? Det är väl irrelevant hur dagen är fördelad, syftet är väl att få en bild av vem personen är?

Helt klart är det i alla fall att folk verkar allt räddare att framstå som ensidiga. "Om ni bara skriver arbetslös/musiker - förstår folk att jag läser BON ibland då? Och umgås med folk.  Och tvättar? Kanske är bäst att skriva tvättande/musiker eftersom jag tvättar oftare än sysslar med arbetslös?" 

Undrar vad terroristerna på hotellet i Bombay har för "sysselsättning" paralellt med att döda människor.
Och vilken av de två de helst ser skriven först.


  /   

Vad hände med studentrevolten?

I Södertörns högskolas utbildningskatalog finns över 500 fristående kurser, de flesta kallas heltidsstudier. Man bör dock se upp, i praktiken är det kanske 25 %, är det värt 30 000 kr per termin?
- Det är räkningen i lån.


Att antalet timmar som ägnas åt studier varierar från person till person är självklart. Men det är ren lögn att marknadsföra en utbildning som heltid när det i praktiken innebär 2 frivilliga föreläsningar i veckan.

Lärare hävdar att det tillsammans med inläsning av litteratur motsvarar 100 % studietakt - Men ska man då kunna klara tentan utan att ha läst en enda bok? Få godkänt på ett seminarium fast man knäpptyst låter gruppmedlemmarna göra jobbet? Examineras genom en 10 minuters redovisning i Power Point efter 7 veckors arbetstid? Det var svårare att klara gymnasiet.


Att kraven är låga är inte enbart ett problem rent kunskapsmässigt, det påverkar även ambitionsnivån i stort. Kommer man från ett oakademiskt hem, är den första generationen som pluggar vidare och har stor respekt för akademisk utbildning, har man ingenting att jämföra med. Studenten tror att det är så här det ska vara på högskolan. Det är rent hyckleri att kostnaden blir så hög.
Hade det i katalogen stått att "den här kursen motsvarar ca 10 timmars studietid per vecka för att bli godkänd", hade studenten redan innan start funderat över sin lediga tid. Sökt ett jobb, läst en kurs till parallellt - valt en privat skola med tydligare struktur, högre tempo och bättre feedback och fått en lägre totalkostnad och mer konkurrenskraftig kunskap i slutändan. Men när man är inne i ekorrhjulet är det svårt att tänka om. Man går klart, fikar lite, väljer ett annat ämne nästa termin och har man otur erfar man samma sak igen.


Att det dessutom är enkelt att låna pengar hos CSN har två sidor - det gör att många utbildar sig, men även att få påminns om att högskolestudierna faktiskt kostar - dygnet runt. Att vi är många som studerar signalerar också att det finns en stark vilja - varför är högskolan så rädd för att bemöta den viljan och lägga ribban där man utvecklas till att önska ännu högre standard? Att inte göra det är ett hån mot hela idén om att vidareutbilda sig.


Det är fint att Södertörn vill vara en "mötesplats för människor med olika bakgrund i en öppen och välkomnande miljö" - men, det är inte match making de sysslar med. Vi ger tid och pengar och vill ha valuta. Är inte studierna på heltid, fine - men skriv då det från början!

Säga vad man vill om raka motsatsen och extrema Tuition fees i Paris.

Känner mig dock respekterad som där blir bemött med sanningen.


Café Sturekatten 1952

Disken är som vanligt full av gifflar och småkakor. Salongen av viskande stamgäster. Tavelramarna hänger på rad och stearinljusen är tända.
Denna kulna höstdag sitter mannen i skägg och stor mage och läser tidningen, längst in i rummet med de blommiga tapeterna, vid lilla myslampan. Emellanåt klingar det till i porslinet då han skär sig en bit Schwartsvaldtårta men i övrigt är allt mycket lugnt. Han har äntligen lite tid för sig själv, bortom Stockholmsbrus och regnväder.

En vithårig man rusar in.
- Förlåt mig herrn, min nyckel, nyckeln, jag har förlagt den! Jag satt här tidigare och den måste ha fallit ur rockfickan! (Dyker ner bakom fåtöljen som kulmagen besitter)

- Jahapp... Ja... ska vi se om den ligger här någonstans då.
- Ja! En skåpnyckel...eh, just på den här stolen satt jag. Å så fånigt det här måste ju hända ideligen.
- Jahapp. (Reser sig, borstar choklad ur skägget, kliar sig i huvudet och tappar tidningen ur knät)
- Nämen....? Vad i? Neej...HÄR ÄR JU MIN DEN! (Tittar förvånat på kulmagen och tar upp en svart portfölj som stått lutad mot väggen. 3 sekunders förvirrad tystnad följer då de båda männen tittar på väskan, sedan på varandra.)
- Jahapp...du har inte lagt nyckeln i portföljen då?
- (Förbryllat, nästan anklagande) Nämen, neeej...... nej varför skulle jag lägga nyckeln i portföljen? (Tittar frågande på kulmagen som inte finner något svar på denna fråga. Den vithårige svänger vidare) Här nere på golvet ligger ju bara en massa kvitton. (Ger upp) Eh.....(Tystnad)....Förargligt..........heh, men då går jag i alla fall här ifrån med en portfölj!
- Jahapp. jo. (Åter till Schwartsvaldtårtan som ramlat på sned)

Person i andra änden av rummet, högt:
- Men!  Men hör efter vid disken om någon lämnat in nyckeln där!
- Mja...jo...jo... jag får väl göra det. Fast ...det är så lång kö nu... (Suck) Åååååh, jag borde ha en förmyndare!
Mannen rusar ut.




Syster och jag tittar på varandra. Kväver våra skratt och exploderar sedan vi klivit ut  på Riddargatan 2008.

RSS 2.0