STOCKHOLM samtidigt PARIS

Att ett ursprung från ena dagen till den andra kan uppfattas helt blankt.
Utan att ge några assosiationer.

Jag är sockerdrickaträdet fyllt av bubblor och osagda hemligheter.

Vill man ha något sagt om Sverige får man helt enkelt berätta det själv.
Det finns inte många förutfattade meningar om hur vi tänker och handlar, vad vi gjort och hur vi presterar.
Inte för att jag befinner mig i en bergsby utan för att måttet är rågat.

Nog om den där Totti, fråga om mina fotbollsspelare också...
Det finns faktiskt flera! Vet ni förresten att Acne slog stort under modeveckan!
Kring T-centralen är det inge vidare roligt... Blixtlåset?...jepp det var vi.
Oh really?.... Ah bon.

Jag får inga följdfrågor.
Ingen kommer på att fråga...för ingen vet om vad.
I ett rum bland tyskar, ryssar, amerikaner och fransmän är det  inte oväntat att bubblan fylls av annat.
Det som känns lustigt är att jag tycks vara den enda som fötts med mantrat att det är bra att känna till.
På nåt sätt faller hela tesen om allmänbildning då det bara gäller en.

Men är det verkligen bara för att de är så stora och vi är så små?

Vad är det som gör att vi har sån koll på omvärlden? Lugna som filbunkar sitter vi där och bara vet.
Att vi känner oss nöjda om vi har rätt uttal, skäms över att ta upp kartan och inte gärna sticker ut.
Är det mindervärdeskomplexet eller brist på patriotism?
Vad skulle hända om vi stängde dörren en stund och också fokuserade på oss själva?
Helt enkelt åt den där semlan för att den är god.

Skulle det göra någon skillnad om vår röst ändå inte hörs?

Förfärligt eller som den bästa Astridsagan på riktigt:
Att vi existerar i hemlighet