Debaser.
Inte för att man någonsin velat skriva denna rubrik, men kanske tvingat just därför.
Svettlukt som en smygande mina, gymnasiekompisen i dansvimmel. Jackan i en hög på golvet.
Vi står där och guppar, för att man ska. Ölen i plastglas.
Juldagen.
När blev Bauhaus-looken norm och kunde le överaskat åt Seven nation army?
När föll jag för en ex norrköpingsbo med etta i Aspudden som creddar stolt åt sitt jobb på...
Sveriges radio?
När blev toakön värd att hänga i fast det inte är sommar - Trädgårn?
Kan man ens köpa korv?
Nej, Nostalgi. Ses vi igen, du arma folkhav eller är jag kanske äntligen för gammal?
I vilket fall gör det ibland ont att gå hem i köld.
4-sätet
Sofia Pekkari sitter redan i t-banevagnen. Vänta, är inte hon dramatenskådis? I sin röda mössa, blondtoviga hår och sockor uppdragna över anklarna ser hon så där nordiskt vanlig ut. Smälter in bland oss i det anonyma packet, om det inte vore för att hon faktiskt talade med a-lagaren. De håller båda på Hammarby.
Vi färdas i samma riktning i decembernatten. En klunk av julmusten och starkt av bubbel i strupen.
Må målet dröja.
Killen mitt emot log förnöjt redan då han klev ombord, han hade "årets julklapp", eec PC 900 uppslagen, med trådlösa nätverkskortet i. Rosa bandet på kavajslaget i manchester och randiga halsduken runt hals, Mr PK i ett nötskal. Flinar stolt då paret på andra sidan äntligen uppmärksammar hans laptop.
- Jag tänkte köpa en sån där....Fast imac.
Höjer ett ögonbryn.
- Men sen önskade jag mej ett träningskort, och det använder jag nog mer.
Skrynklar ihop sin Selecta-skatt och trycker i sin kille det sista chipset.
Och så. Kraft. Gullmarsplan. Dags att bryta upp.
34 min väntan och jag vill inte ha nån ljummen falafel.
Vi färdas i samma riktning i decembernatten. En klunk av julmusten och starkt av bubbel i strupen.
Må målet dröja.
Killen mitt emot log förnöjt redan då han klev ombord, han hade "årets julklapp", eec PC 900 uppslagen, med trådlösa nätverkskortet i. Rosa bandet på kavajslaget i manchester och randiga halsduken runt hals, Mr PK i ett nötskal. Flinar stolt då paret på andra sidan äntligen uppmärksammar hans laptop.
- Jag tänkte köpa en sån där....Fast imac.
Höjer ett ögonbryn.
- Men sen önskade jag mej ett träningskort, och det använder jag nog mer.
Skrynklar ihop sin Selecta-skatt och trycker i sin kille det sista chipset.
Och så. Kraft. Gullmarsplan. Dags att bryta upp.
34 min väntan och jag vill inte ha nån ljummen falafel.
"Aktuellt" 16 december 2008 - Huvudnyheten
" Ja...imorse så vaknade miljontals svenskar till en jordbävning...här hemma i Sverige!
Och många märkte det knappast men...inte på över 100 år har vi haft ett så kraftigt skalv".
tid.tid.nu.tid.tid.
Man står där som ett fån, och stirrar på den där tjugan man nyss lämnat ifrån sig. Ser hur Selma tas emot av en rynkig hand med smutsiga naglar och hamnar i kassan i en skrynklig hög. Ser hur lysröret blinkar till utan att reflektera något liv i hennes stela öga.
Hur är det möjligt tänker man, att detta är samma Selma som i början av 30-talet klappade min mormor på huvudet och frågade efter hennes namn. På en rund stubbe i den lantliga grönskan, så långt ifrån förortens tobak och spel.
Man går ut och står där i geggan på parkeringen med nån grå plastkasse från Claes Ohlson i handen, ser en reflektion av sig själv i skyltfönstret och ställer sig lika frågande till vad det är man ser.
Hur kan det vara så att denna vardag är lika verklig - och känns ack så bisarr som den här ?
Blir man sjuk av för märkliga kontraster?
