Sergels torg
Som nattbussen. En galakväll blir till antiklimax.
Spelar ingen roll om det är juni, efter stundentskiva med nyslingat hår,
eller som nu snålblåst, halvbitter uppsyn och vuxenpoäng.
Man är alltid white trash.
Framför mig i kuren står min bästis för 6 år sen. En tjej i nylonstrumpor, cowboyboots och lilla väskan.
Hon lutar kinden mot glaset och kräks. Små hulkningar i sömnen.
Ingen regarerar, tittar inte ens med hundblicken, för vi vet att allt är som det ska.
Har alla känt Åhléns City snurra.
Knyter mina frusna nävar i fickan och tänker:
Är det för att jag snart ska lämna denna stad som även den värsta igenkänning får skimmer?
Måste vara julskyltningens sken.
Då jag kliver av ligger hon raklång på golvet.
Hon har minst fem varv kvar.
Stockholm God jul
En mintgrön kjol i tyll fladdrade längs med Hornsgatan. Jag gick hem.
2.30 och helt tomt.
Vinden må vara iskall och himlen fullkomligt svart, men bilar finns de inga. En enstaka man står utanför en bar och väntar på sitt ragg som spelar färdigt på Jack Vegasmaskinen, några fåglar kraxar i en spya.
Men annars...inte en själ.
Tänk att få äga en hel gata!
Det går faktiskt inte varsomhelst.
Silldille
Så var det gjort
Julbordet 2007.
Företagseventet med stort F. Kvällen som innebär ombyte till trikåtopp på toan fem övem fem, spetsiga pumps, randiga Vero moda-skjortan och nykammad personlighet.
Mötet med kollegerna out of office.
Har:
Haft tipspromenad och gissat om avdelningschefens sovrum är målat i färgen Kaffe latte.
Åkt hästskjuts från min busshållplats vid Västerbroplan till Långholmens värdhus
(inte min vardagliga rutin)
Emottagit företagets julgåva (ett SPA kit med body peeling och lotion)
Druckit 2 julsnaps "á la kardemumma med touch av genuint herrgårdsliv"
Ätit alldeles för mycket
(Janssons, 7 sorters sill, älg med pepparotssmör, brysselkål, vörtbröd och 1000 knäck)
Sjungit visor med folk på ekonomiavdelningen
Hört min mor (och chef) dra ett sexskämt vid matbordet
(Typ Vad säger mannen då han känner lukten i fiskaffären? "Hello ladies")
Flörtat med engelsmän från flygolag å företagets vägnar (vid ischokladen) och lovat skicka mitt visitkort
Rökt en cigg med Annica som är tvåbarnsmor och som förvarar tobak i en Apoteketpåse under skrivbordet
Haft efterfest med de coola yngre kollegerna på försäljningen hemma hos mej
Lyssnat på skämt om kinesiska muren - även kallad muttan i 1, 2,3,4,5,6,7....versioner följt av gråtflabb.
Christ.
En gång i livet... Eller är det nu det är dags att vänja sig?
Ruttna in solo eller helt enkelt ge sig hän.
Vi vet nog redan...Det är bara en tidsfråga egentligen.
Människor man möter
Ovetandes om detta står står hennes pojkvän elva timmar senare och flåsar mig i nacken. Han beställer öl.
När jag åker hem sitter de bägge några säten bort från mig. Vi går in i porten och låser dörren.
Men vi säger ingenting, för vi känner inte varandra.
Imorgon möter jag dem troligen när de rastar sin chiuaua.
Jag vet vad de handlar för mat.
Snygg-Stockholm var tomt ikväll. Mina ansikten var nån annanstans, eller försökte.
2500 personer som ska in i en lokal. Klurigt. Fast man står på listan och bär American apparel.
Känner mig som en mobil. En tunn fågel i papper som kan landa varsomhelst.
Eftersom mattan snart ska ryckas undan har jag fått dispens. De här veckorna kommer ändå att försvinna.
Fegt att nöjt bara flyta med?... eller så är det så här det alltid ska kännas att fakiskt leva.
Vardagsspöken.
Ska bli fantstiskt att inte se er mer. Trots att vi aldrig hälsat.
Deg
Känner mig som ett socialt experiment. En Big brotherkaraktär i singelhushåll.
Mellan mina släpandes steg ner på Ica, iklädd gårdagens kläder, för att inhandla halvfabrikat i flytande form, och dragande av täcke mellan soffa och säng, har jag synat mina (säkert) växande bilringar.
Min konsumtion av saftsoppa, gröt på korv och finska pinnar har ofrivilligt ökat med 100 procent.
Har fått lyssna på Marie Laveauklirr, julmysande släktingar, berusade 04.30 sms och nedan nämnda telefonstalkers.
Förvrrande utanförskap! Vad hände med mitt välförvaltade liv på bara några dagar? I miss you.
Våra förfäder lassade hö på fält, åkte längdskidor och åt råg.
Vi 80-talister som är födda slackers, har Imac -jobb och en diet av aspartan och transfett är således dömda till en minst lika passiv långvårdsvistelse.
Jag är bekymrad.
Om den här känslan av degklumpstristess infinner sig efter fyra dagar... Hur klarar vi 15 år?
Lösningen stavas säkert DVD-box.
Feberfredag
Eller så kan man tänka på telefonförsäljare.
Micke ringde. Frågade om han fick ställa ett par frågor om min sockkonsumtion.
Min vaddå?
Blickade ut över lägenheten och de tre olika högarna: Chokladpapper, snorpapper och staplade glas.
Okej, ett par minuter kan du väl få.
Fråga 1.
Vilken är den viktiaste faktorn vid köptillfället av nya sockar?
(Man köper väl inte sockar heller...möjligen strumpor)
Fråga 2.
Fördedrar du någon särskild färg?
(Ja faktiskt! Just Turkos och orange talar till mig på ett alldeles särskilt sätt...)
Fråga 3.
Får jag skicka dig 2 par sockar utan kostnad? Utan förbningstid, köptvång, relationstvång, barn, giftemål, träffa släkten, julklappar, parmiddag .... och typ alla alternativ man kan tänkas säga för att få fram : Det är gratis
Okej Micke. Jag tar gärna två par.
Bra sa han.
Det var då det började.
Likt en aprildag som plötsligt växlar mellan sol och snöstorm försvann Mickes hyggliga kompisröst och byttes ut mot en hemskt auktoritär Gimme all your money- attityd.
Han läste upp ett kontrakt ,talade om mig i tredje person, berättade för mig var jag bor och vad vi just kommit överens om.
När han sa "förutom 69.90 i porto" slängde jag på luren.
Puh! Trodde det var förhålladevis säkert att vara sängliggande.
Men icke.
Nog lika bra att ta 3 ipren och gå ut ikväll.
Trouble is everywhere
