En torsdag eller så.
Det händer att folk frågar vad man gör i den här stan. Det känns alltid som om man inte vet vad man ska svara.
10e december, final examination period. varmvattenberedaren väcker en av ett otäckt ljud som betyder att den strax ska lägga av. 8.30 är klockan och borde vara uppe för en timme sen. Knäckebröd, sätter på datorn innan vattenkokaren för att spara 10 sek. Skicka ett cv till nån firma, en dator som har virus. Somna om för att man har feber. 3 sidor Israel - Palestina konflikten. Bara 7 kvar. 15 grader varmt och solen bländar genom köksfönstret.
7 timmar senare, 200 människor lyssnar på dig då du tackar för att du fått göra en egen tidning. Vin, hummus, snittar med nån slags ost på. Få reda på att allt jobb med publikationen kunde ha inräknats som poäng i utbildningen. För sent. Men Champagne och Puss puss "i love you, you've done a great job". 40.000 kr hade man tydligen att röra sig med, hade man vetat det hade resultatet antagligen blivit noll. Tar några extra jordnötter eftersom de innehåller nåt slags omega 3 som kan vara bra för kroppen. Då de visar "The American University of Paris' Cribs" så drar man.
Delar en taxi till Ritz för varför inte. Men hamnar fel så tar en vända i foajen och lyssnar på rika finskor och ser uppstoppade renar som gungar fram och tillbaka i julutstursel. Riktiga hotellgäster trippar förbi och tror att man bor där. Facebookeventet säger att det är nån slags releasefest för en tidning. 20 min i kö. 20 min i genomsnittsålder. Supercoola tjej-dj's i randiga linnen. Köper en öl för 14 euro och känner sig som 140 år men dansar lite till The Knife. Stöter på en bekant som man inte minns namnet på. Men vi har ju pratat på Internet. Han doftar gott. Och på toaletten doftar det av hyacint och exklusiva tvålar.
På med jackan, promenera från Concorde till Opera. Det blir kallt nu och de vita glittrande juldekorationerna i skyltfönstren isar sig fast på näthinnan. Rullande ljud i örat då taxis åker förbi på kullerstenarna. In på Scoptine. Ser sig i spegeln och konstaterar att läppstiftet fortarande är rött. Men spelar ingen roll, för han är inte där. Men kom igen det visste man. Är glad quand meme för blir serverad 4 gratis hallon - champagne/vodka cocktails a 20Euro styck och dansar i en tom lokal. Ett franskt band spelar och den brittiska accenten låter ganska bra.
De där nötterna mättade ej och huvudet slokar. På med jackan igen. Holländskan skrattar. Korsar gatan. Le Tigre. En Vice-fest och man inser inte förrän man är inne att det är en viktig kväll. Allt är rött och sammet och som vanligt är spellistan helt random. Ger sitt visitkort till någon som förmodar att man är på Erasmus-utbytesår och tycker att ens franska är fantastisk. Hans musik på Youtube ska visa sig vara bland det smörigaste man hört. Dita von Teese går förbi. Klockan är tre. 7 sidor kvar av Israel - Palestina.
Holländskan stannar i baren. Tänker att man ska spara 8 euro genom att cykla hem fastän kroppen skriker att den inte orkar. Vinkar farväl och löser ut en cykel på en folktomgata som känns som en ask Mozart praliner i all sin prålighet. Börjar cykla , den saknar kedja och taxibilarna dundrar förbi med sitt lockande "ta mig". Men aldrig en taxi när man väl behöver en. Så, en cykel som funkar. Kasta kuvertväskan från ena cykelkorgen till den andra och hoppas dett den ej studsar ur. Upp på sadeln och tänker att det måtte vara grönt ljus hela vägen hem för om man stannar så ramlar man.
Genar genom Louvren och har den upplysta pyramiden helt för sig själv. För vackert för att ta in som vanligt. Lika bra för måste titta rakt fram. Ut på andra sidan, det är inte ens vågor på Seine. Fokus nu, inte stanna. Handskarna är tappade och klänningen saknar sprund vilket gör det svårt att trampa. Bastille. Går sista biten, här finns människor överallt. In på sin gata. Den är näst intill folktom. I lurarna spelas den där låten från i somras då allt var annorlunda. Och så kommande mot en, två killar med rödsprängda ögon. Å nej, orkar ej. Ta i mig, stoppa mig, följa med mig in på gården då man slår in koden, ger sig ej. Hade tur. Kom in. Väskan kvar.
Väl inne i huset märker man att någon målat alla dörrar röda. Imorse var de blå.
10e december, final examination period. varmvattenberedaren väcker en av ett otäckt ljud som betyder att den strax ska lägga av. 8.30 är klockan och borde vara uppe för en timme sen. Knäckebröd, sätter på datorn innan vattenkokaren för att spara 10 sek. Skicka ett cv till nån firma, en dator som har virus. Somna om för att man har feber. 3 sidor Israel - Palestina konflikten. Bara 7 kvar. 15 grader varmt och solen bländar genom köksfönstret.
7 timmar senare, 200 människor lyssnar på dig då du tackar för att du fått göra en egen tidning. Vin, hummus, snittar med nån slags ost på. Få reda på att allt jobb med publikationen kunde ha inräknats som poäng i utbildningen. För sent. Men Champagne och Puss puss "i love you, you've done a great job". 40.000 kr hade man tydligen att röra sig med, hade man vetat det hade resultatet antagligen blivit noll. Tar några extra jordnötter eftersom de innehåller nåt slags omega 3 som kan vara bra för kroppen. Då de visar "The American University of Paris' Cribs" så drar man.
Delar en taxi till Ritz för varför inte. Men hamnar fel så tar en vända i foajen och lyssnar på rika finskor och ser uppstoppade renar som gungar fram och tillbaka i julutstursel. Riktiga hotellgäster trippar förbi och tror att man bor där. Facebookeventet säger att det är nån slags releasefest för en tidning. 20 min i kö. 20 min i genomsnittsålder. Supercoola tjej-dj's i randiga linnen. Köper en öl för 14 euro och känner sig som 140 år men dansar lite till The Knife. Stöter på en bekant som man inte minns namnet på. Men vi har ju pratat på Internet. Han doftar gott. Och på toaletten doftar det av hyacint och exklusiva tvålar.
På med jackan, promenera från Concorde till Opera. Det blir kallt nu och de vita glittrande juldekorationerna i skyltfönstren isar sig fast på näthinnan. Rullande ljud i örat då taxis åker förbi på kullerstenarna. In på Scoptine. Ser sig i spegeln och konstaterar att läppstiftet fortarande är rött. Men spelar ingen roll, för han är inte där. Men kom igen det visste man. Är glad quand meme för blir serverad 4 gratis hallon - champagne/vodka cocktails a 20Euro styck och dansar i en tom lokal. Ett franskt band spelar och den brittiska accenten låter ganska bra.
De där nötterna mättade ej och huvudet slokar. På med jackan igen. Holländskan skrattar. Korsar gatan. Le Tigre. En Vice-fest och man inser inte förrän man är inne att det är en viktig kväll. Allt är rött och sammet och som vanligt är spellistan helt random. Ger sitt visitkort till någon som förmodar att man är på Erasmus-utbytesår och tycker att ens franska är fantastisk. Hans musik på Youtube ska visa sig vara bland det smörigaste man hört. Dita von Teese går förbi. Klockan är tre. 7 sidor kvar av Israel - Palestina.
Holländskan stannar i baren. Tänker att man ska spara 8 euro genom att cykla hem fastän kroppen skriker att den inte orkar. Vinkar farväl och löser ut en cykel på en folktomgata som känns som en ask Mozart praliner i all sin prålighet. Börjar cykla , den saknar kedja och taxibilarna dundrar förbi med sitt lockande "ta mig". Men aldrig en taxi när man väl behöver en. Så, en cykel som funkar. Kasta kuvertväskan från ena cykelkorgen till den andra och hoppas dett den ej studsar ur. Upp på sadeln och tänker att det måtte vara grönt ljus hela vägen hem för om man stannar så ramlar man.
Genar genom Louvren och har den upplysta pyramiden helt för sig själv. För vackert för att ta in som vanligt. Lika bra för måste titta rakt fram. Ut på andra sidan, det är inte ens vågor på Seine. Fokus nu, inte stanna. Handskarna är tappade och klänningen saknar sprund vilket gör det svårt att trampa. Bastille. Går sista biten, här finns människor överallt. In på sin gata. Den är näst intill folktom. I lurarna spelas den där låten från i somras då allt var annorlunda. Och så kommande mot en, två killar med rödsprängda ögon. Å nej, orkar ej. Ta i mig, stoppa mig, följa med mig in på gården då man slår in koden, ger sig ej. Hade tur. Kom in. Väskan kvar.
Väl inne i huset märker man att någon målat alla dörrar röda. Imorse var de blå.
December and December
