Tips på vägen
Saker Du inte bör göra om du ska tänka långsiktigt samt förbereder en kommande ekonomisk situaton som är minus en sisodär 170.000 kronor per år:
* Strunta i att inhandla YES diskmedel för att det kostar 13 kr mer än Euroshoper, men i själva verket räcker 3ggr så länge. (Och ännu mindre, avstå från att då köpa nåt diskmedel alls och tänka att det löser sig. (!?)
* En halvtimme senare impulshandla ett ramla baklänges-plagg på hungrande mage för 498 kr och tro att det inte märks om du fnissar lite fånigt och låtsas att du är Ebba von Sydow.
* Lämna kaffebryggaren påslagen en hel dag för tredje gången och riskera att lägenheten brinner ner. ( För att sedan fortsätta konstatera att du inte tecknat någon hemförsäkring).
Alla dessa ting jag lyckats åstadkomma idag.
Men,
Jag har vägt upp det hela genom att:
* Äta mikrad korv med makaroner och ketchup (ok lite gröna grönsaker också, tänk på jäärnet), ståendes vid diskbänken för att öva på livet som oansvarig och fattig student.
* Ringa till "admissions office" på universitetet i Paris för att fråga en sak, men inte fått svar eftersom den jag sökte var ute på lunch. (Tänk så tokigt, de äter lunch mellan 12 och 13 i Frankrike OCKSÅ!)
* Postat ett förfrankerat kuvert till min gymnasielärare så att hon kan skicka tillbaka rekomendationsbrevet till mig.
Dags för statusrapport i projekt "Mot Paris" ?
Så länge Nyhetsmorgon söndag har en tablå med allmängiltiga råd i kognitiv terapi, för säkerhets skull har en medelålders manlig reporter i inslaget från tjejmilen, Tilde de Paula får 15 min för att intervua Carl Bildt om han verkligen hinner vara ledig (med intentionen att få svaret "nej jag jobbar hela tiden för att göra familjesituationen så svår som möjligt"), hela staden och tidningarna tapetseras av filmen "Underbar och älskad av alla" (Förlåt Martina Haag men var inte Bridget Jones-eran typ 1999?), det känns helt overkligt att Carolina Klüft vinner 7-kampen igen!, krönikörer fortsätter tala om " fenomenet chic litt" , samt skriver ett endaste ord till om folk som talar i head set kan det bara inte vara försent!
* Strunta i att inhandla YES diskmedel för att det kostar 13 kr mer än Euroshoper, men i själva verket räcker 3ggr så länge. (Och ännu mindre, avstå från att då köpa nåt diskmedel alls och tänka att det löser sig. (!?)
* En halvtimme senare impulshandla ett ramla baklänges-plagg på hungrande mage för 498 kr och tro att det inte märks om du fnissar lite fånigt och låtsas att du är Ebba von Sydow.
* Lämna kaffebryggaren påslagen en hel dag för tredje gången och riskera att lägenheten brinner ner. ( För att sedan fortsätta konstatera att du inte tecknat någon hemförsäkring).
Alla dessa ting jag lyckats åstadkomma idag.
Men,
Jag har vägt upp det hela genom att:
* Äta mikrad korv med makaroner och ketchup (ok lite gröna grönsaker också, tänk på jäärnet), ståendes vid diskbänken för att öva på livet som oansvarig och fattig student.
* Ringa till "admissions office" på universitetet i Paris för att fråga en sak, men inte fått svar eftersom den jag sökte var ute på lunch. (Tänk så tokigt, de äter lunch mellan 12 och 13 i Frankrike OCKSÅ!)
* Postat ett förfrankerat kuvert till min gymnasielärare så att hon kan skicka tillbaka rekomendationsbrevet till mig.
Dags för statusrapport i projekt "Mot Paris" ?
Så länge Nyhetsmorgon söndag har en tablå med allmängiltiga råd i kognitiv terapi, för säkerhets skull har en medelålders manlig reporter i inslaget från tjejmilen, Tilde de Paula får 15 min för att intervua Carl Bildt om han verkligen hinner vara ledig (med intentionen att få svaret "nej jag jobbar hela tiden för att göra familjesituationen så svår som möjligt"), hela staden och tidningarna tapetseras av filmen "Underbar och älskad av alla" (Förlåt Martina Haag men var inte Bridget Jones-eran typ 1999?), det känns helt overkligt att Carolina Klüft vinner 7-kampen igen!, krönikörer fortsätter tala om " fenomenet chic litt" , samt skriver ett endaste ord till om folk som talar i head set kan det bara inte vara försent!
Analysera mera?
En vän sa att hon ogillade bajamajor. Inte enbart pga. det faktum att de stinker urin och saknar papper, utan för att man liksom vet redan innan man kliver in i den blå plastbunkern, att man inte kan låta bli att titta ner i toaletten. Fast man inte borde så kan man kan inte låta bli.
Har ni provat?
Var på Trädgården i kväll och insåg att det faktiskt framkallar precs samma känsla.
Lite bitter sweet eftersmak.
Bajs - så förutsägbart motbjudande men ack, trots allt ofarligt.
Bakislunch för att komma på fötter igen, någon?
Har ni provat?
Var på Trädgården i kväll och insåg att det faktiskt framkallar precs samma känsla.
Lite bitter sweet eftersmak.
Bajs - så förutsägbart motbjudande men ack, trots allt ofarligt.
Bakislunch för att komma på fötter igen, någon?
Upplyst
Ja, augustimörkret ÄR här...
Men granne! Att sätta upp julbelysningen längst balkongräcket idag är inte okej!
Just hemkommen från resa. I Vällingby.
Fick äntligen se det där V:et snurra, det där som är med i alla journalfilmer från "den nya tiden", där de filmar kvinnor i hatt och barn med lackskor och polkagrisklubbor.
(I bakgrunden ser man möjligen En man med portfölj och svarta bågar jäkta förbi. Men det är ett centrum skapat för hemmafrun, vad annat ska hon göra än att flanera omkring och slita på korksulorna?)
40 år senare står jag strax nedanför V:et, i den no longer lika unika T-baneuppgången. Får precis samma optimistiska känsla när jag på Pressbyrån finner extrapriser på utländska modemagasin.
But still Neighbour! No sugar for you next time.
Men granne! Att sätta upp julbelysningen längst balkongräcket idag är inte okej!
Just hemkommen från resa. I Vällingby.
Fick äntligen se det där V:et snurra, det där som är med i alla journalfilmer från "den nya tiden", där de filmar kvinnor i hatt och barn med lackskor och polkagrisklubbor.
(I bakgrunden ser man möjligen En man med portfölj och svarta bågar jäkta förbi. Men det är ett centrum skapat för hemmafrun, vad annat ska hon göra än att flanera omkring och slita på korksulorna?)
40 år senare står jag strax nedanför V:et, i den no longer lika unika T-baneuppgången. Får precis samma optimistiska känsla när jag på Pressbyrån finner extrapriser på utländska modemagasin.
But still Neighbour! No sugar for you next time.
Ofrånkomliga tvivel
Pust. Vad håller jag på med? Vad händer om jag ångar mig?
Höstkväll och en lägenhet i hemtrevnadsljus. Bussens motor puttrar uppför backen utanför var 10 minut.
Är trygghet också bara en lömsk fiende eller den vän man ska hålla i handen?
Har blivit en vekling. Blir typ rörd av ett nytt tyg i fåtöljen för att mönstret så vackert.
Vad är det med hösten? Huvudet blir svalt och ny luft tycks finnas att andas.
Känns som om jag kastar ut mig själv genom fönstret, i tusen vita papper som fladdrar neråt gatan, blåser flera kvarter i olika riktningar.
Kanske ska jag vara rädd om dem. Lägga ner dem mjukt i en ask och knyta om ett snöre? Skjuta in boxen under sängen, ta fram den när jag någon gång flyttar och tänka de vanliga klyschorna: "Tjah, just det! Det där som en gång var..ung...naiv och rastlös".
Vad i helvete , jävla tvivel. December dröj länge! För vad händer om jag kommer på att jag inte vill?
Åker jag ändå? Vem bestämmer det?
Ja just det ja, det är du och du och Du som påverkas av de val du gör i ditt liv. Det är det som är det jävliga.
Ge mig lite ätstörning eller nåt annat shit att gömma mig bakom.
Ibland vill man helt enkelt inte vara så jäkla medveten. Grön starr då? Nåt lite grumligt på ena ögat?
Det här landade i malboxen nyss:
"Naturligtvis skriver jag ett letter of recommendation till dig! Kom hem från landet igår, så därför har jag ine kollat min mejl förrän nu. Jag börjar med detta i helgen, men nu ska jag göra i ordning kantarellerna jag plockat!"
Rekomendationsbrev - check
Godnatt
Höstkväll och en lägenhet i hemtrevnadsljus. Bussens motor puttrar uppför backen utanför var 10 minut.
Är trygghet också bara en lömsk fiende eller den vän man ska hålla i handen?
Har blivit en vekling. Blir typ rörd av ett nytt tyg i fåtöljen för att mönstret så vackert.
Vad är det med hösten? Huvudet blir svalt och ny luft tycks finnas att andas.
Känns som om jag kastar ut mig själv genom fönstret, i tusen vita papper som fladdrar neråt gatan, blåser flera kvarter i olika riktningar.
Kanske ska jag vara rädd om dem. Lägga ner dem mjukt i en ask och knyta om ett snöre? Skjuta in boxen under sängen, ta fram den när jag någon gång flyttar och tänka de vanliga klyschorna: "Tjah, just det! Det där som en gång var..ung...naiv och rastlös".
Vad i helvete , jävla tvivel. December dröj länge! För vad händer om jag kommer på att jag inte vill?
Åker jag ändå? Vem bestämmer det?
Ja just det ja, det är du och du och Du som påverkas av de val du gör i ditt liv. Det är det som är det jävliga.
Ge mig lite ätstörning eller nåt annat shit att gömma mig bakom.
Ibland vill man helt enkelt inte vara så jäkla medveten. Grön starr då? Nåt lite grumligt på ena ögat?
Det här landade i malboxen nyss:
"Naturligtvis skriver jag ett letter of recommendation till dig! Kom hem från landet igår, så därför har jag ine kollat min mejl förrän nu. Jag börjar med detta i helgen, men nu ska jag göra i ordning kantarellerna jag plockat!"
Rekomendationsbrev - check
Godnatt
Att angöra en brygga...
... att skriva ett ansökningsbrev.
Står inte längre på land utan uppepå åtminstone, på en ganska stadigt stome. På några plankor som inte har för stora glipor emellan sig. Har ena foten utanför. Känner det kalla vattnet suga i lilltån.
Det är en utelämnande känsla! Makten finns långt där nere och drar i foten. "You´re going dooown!"
Och det är ju sant. Brevet ska ju söderut.
Hämtat gymnasiepärmen - check
Komponerat ihop nåt - check
Druckit något rosa bubbligt - lördag.
Tog t-banan till jobbet eftersom det öste ner.
Satt och läste inlindad i någon slags schal och märkte inte att jag skulle gå av!
Fick samma känsla som när man var liten. Ni vet när man lekt så intensivt och fullständigt glömt bort tiden så att maten stod på bordet kall när man kom hem.
Och mjölken var ljummen.
Fantastiskt!
Står inte längre på land utan uppepå åtminstone, på en ganska stadigt stome. På några plankor som inte har för stora glipor emellan sig. Har ena foten utanför. Känner det kalla vattnet suga i lilltån.
Det är en utelämnande känsla! Makten finns långt där nere och drar i foten. "You´re going dooown!"
Och det är ju sant. Brevet ska ju söderut.
Hämtat gymnasiepärmen - check
Komponerat ihop nåt - check
Druckit något rosa bubbligt - lördag.
Tog t-banan till jobbet eftersom det öste ner.
Satt och läste inlindad i någon slags schal och märkte inte att jag skulle gå av!
Fick samma känsla som när man var liten. Ni vet när man lekt så intensivt och fullständigt glömt bort tiden så att maten stod på bordet kall när man kom hem.
Och mjölken var ljummen.
Fantastiskt!
Mot Paris nr 1
Tillbaka på ruta ett? nej, inte tillbaka, framåt. Från ruta 1.
Har under en tid märkt att man lättare tar tag i saker och ting om man vet att andra förväntar sig något.
Nu vet jag också att man endast existerar för sig själv när allt kommer till kritan, men att bara vara sig egen motor kan iblad bli lite tungt. (Och det är ju så fruktansvärt deppigt att inse att ingen jävel bryr sig egentligen)
Har därför som man nu sig bör, insett att det kan vara en god idé att starta en blogg. Ett samvete? En struktur. Jag är påväg härifrån och nu jäklar ska jag börja ta tag i saker.
Det är inte dagen efter nyårsafton, det är inte några nyårslöften.
Helt enkelt bara en spontan strategi. Mot vägen, den breda , inte landsvägen! Rakt in i framtiden. (hoho)
Let´s go.
Så, har idag denna söndag öppnat inkorgen och hittat , "ta da", en stipendielista.
Mina satsade 400 pix har alltså givit resultat. Det finns hopp även för sådana som mig visar det sig. Trots att jag ej är medlem i knypplingsförening inom Skaraborgs län eller är av persisk härkomst med ett halft kapat ben.
En vanlig medelklasskid kan också få hjälp. Judiska församlingen verkar vara ett bra kort. (Ja, jo jag vet det är lite tveksamt men pappa går ju åtminstone till synagogan 2 ggr per decennium...Och jag har ju lite släkt under marken på kyrkogården, så..de kan inte motbevisa nåt!)
Jag säger ju det, forward is the new right!
Och om du läser, thanks I need all the fire i baken I can get.
Plan denna vecka:
1. Komponera ihop ansökningsbrevet.
2. Hämta dom där gymnasiebetygen som står i bokhyllan hos mamma och pappa
3. Dricka nåt rosa bubbligt på Hatties födelsedagskalas, inte mer än rättvist faktiskt!
Har under en tid märkt att man lättare tar tag i saker och ting om man vet att andra förväntar sig något.
Nu vet jag också att man endast existerar för sig själv när allt kommer till kritan, men att bara vara sig egen motor kan iblad bli lite tungt. (Och det är ju så fruktansvärt deppigt att inse att ingen jävel bryr sig egentligen)
Har därför som man nu sig bör, insett att det kan vara en god idé att starta en blogg. Ett samvete? En struktur. Jag är påväg härifrån och nu jäklar ska jag börja ta tag i saker.
Det är inte dagen efter nyårsafton, det är inte några nyårslöften.
Helt enkelt bara en spontan strategi. Mot vägen, den breda , inte landsvägen! Rakt in i framtiden. (hoho)
Let´s go.
Så, har idag denna söndag öppnat inkorgen och hittat , "ta da", en stipendielista.
Mina satsade 400 pix har alltså givit resultat. Det finns hopp även för sådana som mig visar det sig. Trots att jag ej är medlem i knypplingsförening inom Skaraborgs län eller är av persisk härkomst med ett halft kapat ben.
En vanlig medelklasskid kan också få hjälp. Judiska församlingen verkar vara ett bra kort. (Ja, jo jag vet det är lite tveksamt men pappa går ju åtminstone till synagogan 2 ggr per decennium...Och jag har ju lite släkt under marken på kyrkogården, så..de kan inte motbevisa nåt!)
Jag säger ju det, forward is the new right!
Och om du läser, thanks I need all the fire i baken I can get.
Plan denna vecka:
1. Komponera ihop ansökningsbrevet.
2. Hämta dom där gymnasiebetygen som står i bokhyllan hos mamma och pappa
3. Dricka nåt rosa bubbligt på Hatties födelsedagskalas, inte mer än rättvist faktiskt!
