STOCKHOLM samtidigt PARIS

Man kan tycka synd om sig själv, för att man snorar och inte har nån mjölk.
Eller så kan man tänka på telefonförsäljare.

Micke ringde. Frågade om han fick ställa ett par frågor om min sockkonsumtion.
Min vaddå?
Blickade ut över lägenheten och de tre olika högarna: Chokladpapper, snorpapper och staplade glas.
Okej, ett par minuter kan du väl få.

Fråga 1.
Vilken är den viktiaste faktorn vid köptillfället av nya sockar?
(Man köper väl inte sockar heller...möjligen strumpor)

Fråga 2.
Fördedrar du någon särskild färg?
(Ja faktiskt! Just Turkos och orange talar till mig på ett alldeles särskilt sätt...)

Fråga 3.
Får jag skicka dig 2 par sockar utan kostnad? Utan förbningstid, köptvång, relationstvång, barn, giftemål, träffa släkten, julklappar, parmiddag .... och typ alla alternativ man kan tänkas säga för att få fram : Det är gratis

Okej Micke. Jag tar gärna två par.
Bra sa han.
Det var då det började.

Likt en aprildag som plötsligt växlar mellan sol och snöstorm försvann Mickes hyggliga kompisröst och byttes ut mot en hemskt auktoritär Gimme all your money- attityd.
Han läste upp ett kontrakt ,talade om mig i tredje person, berättade för mig var jag bor och vad vi just kommit överens om.

När han sa "förutom 69.90 i porto" slängde jag på luren.

Puh! Trodde det var förhålladevis säkert att vara sängliggande.
Men icke.
Nog lika  bra att ta 3 ipren och gå ut ikväll.

Trouble is everywhere