Efterkonstruktion
Pratat om livet mellan typ 7-12 år, då det var Fångarna på Fortet med fredagsmys,
Estrellas lättsaltade och familjen.
Man säger: "Jag avundades mina kompiar som hade det så där."
(Då våra föräldrar hellre lagade storkok, läste Ordfront och odlade groddar på diskbänken).
Det lustiga är bara att det verkar gälla nästan alla. Ingen satt egentligen i den där soffan.
Men, om man tar totalen: Petras enstaka kvällar med Gunde, lägger ihop dem med Martins 2 och Annas 3 - 4 så kanske vi får helhetsintrycket "barndom".
Är den här bilden av det allmängiltiga, rådande fredagsmyset bara en efterkonstruktion?
Kanske är det snarare så att vi alla dragit ett litet strå till stacken.
Den klassiska känslan av att vara den enda som inte passar i "skinnsoffa, askfat och toast skagen looken" kanske egentligen är normen.
För ärligt talat vem vill kännas vid den?
Hemska tanke. För vem är då egentligen den stillösa i ditt eget bedömingssystem om inte just du själv?
Fyller nu i Financial aid (yes, please) blanketten från universitetet.
De frågar om jag varit involverad i US Army Forces.
Hjälp! Skulle det vara bra eller dåligt? Fångarna på fortet på kalas i första klass, och en hemsk strid under vattenytan för att vinna påsen med russin och mandarin ( "jo det är också godis"), räknas det?
Spelar ingen roll om det var varje fredag eller ej. Better pretend so, I´m, broke.
Jag satt som fan i den där soffan. Minus skinn och askfat.
Jag köper nog inte det där med efterkonstruerad barndom (och jag tror att tittarsiffrorna för fångarna på fortet 90-94 stödjer det), sanningen ligger nog närmare att stockholmare är ängsliga horor som alla hävdar ha fötts med en prenumeration på Fader och ett rykande färskt Ed Banger-nyhetsbrev i inkorgen.
Den avvikande konformismen.
Så var det sagt.
Hehe, så bra att någon kryper till korset.
Målet måste vara att få samtliga 80-talister att skriva under på samma sak.
Åtminstone de (Vi?) som ständigt hävdar motsatsen.
Det konstiga är ju att det faktiskt anses vara ett kors att krypa till.
Att erkänna att "jag var en helt vanlig svenne... när jag var 8 år gammal".
Ve och fasa..!
Nämen så kul att mitt namn smög sig in i din fin fina blogg. Mycket trevlig läsning tillskillnad från en del andra bloggar. Själv bloggfenomenet är fan riktigt intressant. Helt plötsligt berättar folk vilt vad de tycker om homosexuellas rätt att adoptera, om saltlaktrits är godare än söt, att de fick en idé när de satt på toa igår samt fotar sin dagliga utstyrsel och lägger upp det. Mycket fascinerande måste jag säga. Narcissismen har aldrig varit starkare.
Undrar om jag själv ska ta och skaffa mig en blogg...
