Min pappa har 5 barn
Så vitt han vet.
Det äldsta (och adopterade) tyvärr inte i livet då han hastigt avled i blodcancer för ett par år sedan.
Han hade tur i oturen.
Pappa fick hem lite uppgifter från skatteverket här om dagen. Han är trots allt ingen ungdom längre och staten har bestämt att det är dags att förbereda sig för att knacka på himelens port. Fylla i diverse siffror om inkomst och arv som förhoppningsvis kan komma efterlevande tillhanda utan konflikt.
Till sin förvåning såg han att det äldsta barnet aldrig varit hans. Bara 4 namn stod med på listan. Under de 30 år som de levt i Sverige så har den här pojken varit faderlös. Migrationsverket måste glömt honom.
Står man inte med på pappret så finns man inte. Sorry, din utdelning uteblir.
Det här med "gästarbetarna" är i hetluften igen. (Observera, viktig betoning på ordet gäst).
Vill kasta min ipod i golvet när jag hör inslaget. Tack för den Sveriges Radio.
Har vi inte kommit någonstans?
"Han lägger upp 3 kakor på ett litet fat, visar mig blekta foton på sina barn.
- Saknar du dem? frågar jag.
- Yes, very much. Svarar han.
- How many do you have?
-One....twoo...thriii"
Vad i helvete! Gör du samma skildring av Lasse Svensson i Norge?
Sluta tycka synd om människor som inte bett om det, kärringjävel.
Det finns en större värld och värderingar utanför Lilla Essingen och Gärdet.
Varken bättre eller sämre - men annorlunda.
Inslaget ska handla om dåliga arbetsförhållanden, men allt denna reporter gör är att ställa moderliga frågor för att säga "Titta de stackars Polackerna äter också kakor och tycker om sin familj."
Gästarbetare. Poilitisk korrekthet. Främlingsfientlighet.
Så bra, för att behålla hierarkin. Moment 22 för all framtid som komma skall.
I Rålambshovsparken finns en springa mellan träden. Precis nedanför trappan till Västerbron.
Om solen lyser så kvittrar fåglarna där.
Man kan låtsas att man är i djungeln.
