Café Sturekatten 1952
Disken är som vanligt full av gifflar och småkakor. Salongen av viskande stamgäster. Tavelramarna hänger på rad och stearinljusen är tända.
Denna kulna höstdag sitter mannen i skägg och stor mage och läser tidningen, längst in i rummet med de blommiga tapeterna, vid lilla myslampan. Emellanåt klingar det till i porslinet då han skär sig en bit Schwartsvaldtårta men i övrigt är allt mycket lugnt. Han har äntligen lite tid för sig själv, bortom Stockholmsbrus och regnväder.
En vithårig man rusar in.
- Förlåt mig herrn, min nyckel, nyckeln, jag har förlagt den! Jag satt här tidigare och den måste ha fallit ur rockfickan! (Dyker ner bakom fåtöljen som kulmagen besitter)
- Jahapp... Ja... ska vi se om den ligger här någonstans då.
- Ja! En skåpnyckel...eh, just på den här stolen satt jag. Å så fånigt det här måste ju hända ideligen.
- Jahapp. (Reser sig, borstar choklad ur skägget, kliar sig i huvudet och tappar tidningen ur knät)
- Nämen....? Vad i? Neej...HÄR ÄR JU MIN DEN! (Tittar förvånat på kulmagen och tar upp en svart portfölj som stått lutad mot väggen. 3 sekunders förvirrad tystnad följer då de båda männen tittar på väskan, sedan på varandra.)
- Jahapp...du har inte lagt nyckeln i portföljen då?
- (Förbryllat, nästan anklagande) Nämen, neeej...... nej varför skulle jag lägga nyckeln i portföljen? (Tittar frågande på kulmagen som inte finner något svar på denna fråga. Den vithårige svänger vidare) Här nere på golvet ligger ju bara en massa kvitton. (Ger upp) Eh.....(Tystnad)....Förargligt..........heh, men då går jag i alla fall här ifrån med en portfölj!
- Jahapp. jo. (Åter till Schwartsvaldtårtan som ramlat på sned)
Person i andra änden av rummet, högt:
- Men! Men hör efter vid disken om någon lämnat in nyckeln där!
- Mja...jo...jo... jag får väl göra det. Fast ...det är så lång kö nu... (Suck) Åååååh, jag borde ha en förmyndare!
Mannen rusar ut.
Syster och jag tittar på varandra. Kväver våra skratt och exploderar sedan vi klivit ut på Riddargatan 2008.
Denna kulna höstdag sitter mannen i skägg och stor mage och läser tidningen, längst in i rummet med de blommiga tapeterna, vid lilla myslampan. Emellanåt klingar det till i porslinet då han skär sig en bit Schwartsvaldtårta men i övrigt är allt mycket lugnt. Han har äntligen lite tid för sig själv, bortom Stockholmsbrus och regnväder.
En vithårig man rusar in.
- Förlåt mig herrn, min nyckel, nyckeln, jag har förlagt den! Jag satt här tidigare och den måste ha fallit ur rockfickan! (Dyker ner bakom fåtöljen som kulmagen besitter)
- Jahapp... Ja... ska vi se om den ligger här någonstans då.
- Ja! En skåpnyckel...eh, just på den här stolen satt jag. Å så fånigt det här måste ju hända ideligen.
- Jahapp. (Reser sig, borstar choklad ur skägget, kliar sig i huvudet och tappar tidningen ur knät)
- Nämen....? Vad i? Neej...HÄR ÄR JU MIN DEN! (Tittar förvånat på kulmagen och tar upp en svart portfölj som stått lutad mot väggen. 3 sekunders förvirrad tystnad följer då de båda männen tittar på väskan, sedan på varandra.)
- Jahapp...du har inte lagt nyckeln i portföljen då?
- (Förbryllat, nästan anklagande) Nämen, neeej...... nej varför skulle jag lägga nyckeln i portföljen? (Tittar frågande på kulmagen som inte finner något svar på denna fråga. Den vithårige svänger vidare) Här nere på golvet ligger ju bara en massa kvitton. (Ger upp) Eh.....(Tystnad)....Förargligt..........heh, men då går jag i alla fall här ifrån med en portfölj!
- Jahapp. jo. (Åter till Schwartsvaldtårtan som ramlat på sned)
Person i andra änden av rummet, högt:
- Men! Men hör efter vid disken om någon lämnat in nyckeln där!
- Mja...jo...jo... jag får väl göra det. Fast ...det är så lång kö nu... (Suck) Åååååh, jag borde ha en förmyndare!
Mannen rusar ut.
Syster och jag tittar på varandra. Kväver våra skratt och exploderar sedan vi klivit ut på Riddargatan 2008.
Comments
Trackback
