Substanslös tillvaro?
- Vi kan väl äta Mexicanskt ikväll, sa Alexandra till mig. Tacos och Guacamole!
Jag vände mig ett varv i sängen och betraktade min nyvakne gäst.
Mindes en lång promenad i natten, en dans på något slags podium och en för dyr drink.
Klockan var tjugo över två och det var nog dags att agera värdinna.
Frukost?
Alex är lätt att ha och göra med. Hon öppnade kylen, tog ut plastlådan med pastan från igår, käkade den i ett nafs. Kaffe? Äh, Duscha? Äh.
När jag kommit tillbaka in från toaletten, korvlat mig förbi sladdarna till modemet, stuvat undan tomflaskorna och funderat på macka eller müsli - eller bägge, med ägg och jordgubbar också, hade hon redan klätt sig och gav sig ut i lördagsregnet.
Jag tog min bok, svor över att Internet inte fungerade, och la mig igen.
Efter 4 sidor blev det svart.
Typiskt.
En stressig månad kvar ungefär, av den första terminen i Paris.
Ett bankkonto som knaprar på kapitalet och en lätt sliten blick.
Vår, nyputsade rutor, en park med nyklippt gräs, gula snittblommor i blomstershopen.
Och, visade det sig när Internet åter fungerade, ett urval av 48 Tex Mex restauranger.
Kan förstå varför folk blir deprimerade av att vinna en miljon - att få allt man drömt om.
Och sen då?
Nyp mig nån. Man får inte ha ångest.
