STOCKHOLM samtidigt PARIS

Han sitter på huk och skruvar på en mutter längst ut på elementet. Hela veckan har det suttit lappar i hissen om att man måste städa bort allt bråte som kan störa framfarten samt vara anträffbar eftersom det när som helst kan komma att ringa på dörren. Nu, när det väl ringde är hallen förstås full av nyanlända kartonger.
- Förlåtärdetettproblem, skajagstäda, villdukommatillbakasenarejagglömdeatt helaföreningen skullegöra det här just idagsnälla sägingenting tillstyrelsen iblandkällsorterar jag inte helleroch slänger kaffesumpen i avloppetoch drickervinfastdet ärmåndag.
- Näj. Inga probläm, LER han och kliver in lugnt som långfil.

Han blickar ut över lekplatsen som är öde för att det regnar. Jag håller i ett glas med vatten som är lika rent som det som faller från skyn. 
- Längtar du tillbaka då? frågar jag.
- Jo, säger han. 
Han har en stuga ungefär så långt norrut man kan komma, en egen sjö, vänner och en skoter som hans femåriga dotter kan köra alldeles själv. Det han inte har är tid att åka dit eftersom han jobbar i Stockholm.
- Det fanns inget arbete där oppe. Så nu är man här.

Han säger att lägenheten är fin och jag nickar tack att jo, det är den. 
Blickar drömskt ut ur köksfönstret, han, lätt disträ ut ur vardagsrumsfönstret och kanske är det så där norrländskt tyst.

- Lycka till här i stan då, säger han.
- Detsamma, säger jag, och krama din dotter.