Augustimörker
Mio min Mio sitter i Tegnérlunden i Astrid Lindgrens bok, under ett träd och funderar på livet på jorden. Det är skymning, lätt vind och i höghusen runt omkring lyser fönstren upp inifrån. Folk lever i vardagen där inne, läser läxor, äter Blodpudding och kollar på Sportnytt. Den 19e september röstar de.
Samma nya höstvid blåste in över modeveckans första dag på F12 igår kväll, och rörde runt i doften av hårspray och stärkta kragar. Inte enbart med tanke på att årstider nu skiftar och man ska byta land, igen, utanför för att allt som vanligt kommer upp till ytan då sommaren lagt sig och ramar in det som varit i ett portätt att ställa i bokhyllan. (Ett porträtt man inte tar med sig eftersom resväskan är full och därför istället låter stå bredvid de andra och samla damm.) Fast allt det där om kalenderdagar hit och dit är mest en idé, eller hur - själva viljan av summering måste komma av vanan att skriva ner sitt bästa sommarminne och ge till fröken i årskurs sju.
Med den svala vinden kommer hur som helst nya assosiationer. Kan det inte plötsligt slå er också att man inte ska gå till skolan, köpa en poppskoldagbok eller ordna bänkpapper med godistryck och nya skor? Blir ibland helt tom i bröstet när jag inser att man aldrig mer ska komma hem och äta mellis eller betsälla en ny kollektion kläder från H&M Rowells med köp två polotröjor betala för en och inse att halva klassen gjort det samma.
En parisvän på besök visade mig sitt iphonegalleri med bilder från semestern i Sverige.
Hon hade mest fotat exotiska kavli-tuber i massor: Renskav, räka, kaviar och skinkost.
Det är också ett sommarminnet att rama in - medan det för de i höghuset är just det samma som att återgå till rutiner.
Samma nya höstvid blåste in över modeveckans första dag på F12 igår kväll, och rörde runt i doften av hårspray och stärkta kragar. Inte enbart med tanke på att årstider nu skiftar och man ska byta land, igen, utanför för att allt som vanligt kommer upp till ytan då sommaren lagt sig och ramar in det som varit i ett portätt att ställa i bokhyllan. (Ett porträtt man inte tar med sig eftersom resväskan är full och därför istället låter stå bredvid de andra och samla damm.) Fast allt det där om kalenderdagar hit och dit är mest en idé, eller hur - själva viljan av summering måste komma av vanan att skriva ner sitt bästa sommarminne och ge till fröken i årskurs sju.
Med den svala vinden kommer hur som helst nya assosiationer. Kan det inte plötsligt slå er också att man inte ska gå till skolan, köpa en poppskoldagbok eller ordna bänkpapper med godistryck och nya skor? Blir ibland helt tom i bröstet när jag inser att man aldrig mer ska komma hem och äta mellis eller betsälla en ny kollektion kläder från H&M Rowells med köp två polotröjor betala för en och inse att halva klassen gjort det samma.
En parisvän på besök visade mig sitt iphonegalleri med bilder från semestern i Sverige.
Hon hade mest fotat exotiska kavli-tuber i massor: Renskav, räka, kaviar och skinkost.
Det är också ett sommarminnet att rama in - medan det för de i höghuset är just det samma som att återgå till rutiner.
Comments
Trackback
