STOCKHOLM samtidigt PARIS

Som efter en lång bilresa då man äntligen får kliva ut, känna hur  den kyliga försomriga kvällsvinden drar en över den än ljumma ryggraden och hur luften känns så där iskallt fjällfrisk så att man kan fylla lungorna utan att hosta.
Hur stillheten ligger som ett lugn runt det grus man just rört upp, att för alltid bevara. Precis som förra gången man såg utsikten så tycks tiden stå still. En människa på avstånd. I öronen tjuter tystnaden och gör en sömnigt matt. Man går några varv i daggräset och huttrar igenkännande om hälarna.
Drottninggatan. Hur kan den känslan vara du?

Att boka en sista minuten till Stockholm är att kastas ner i ett samhälle där allt är en blek kopia av något man minns, men dit man inte bara tillfälligt får företräde.
Där man känner igen minsta barkbit i den där dungen som man inte ens ser, bättre än rummet där borta där man numera sover. Där även en kolsvart perrong inger trygghet, medan gatan där man just nu är skriven får en att gå vilse.
Där man träffar folk man älskar men ej får planera något med. För att den röda kalendern ligger välfylld kvar där borta  på kudden. Där man kan somna med vetskapen om att den nästan uppätna mozzarellan i kylen kommer att passera utgångsdatumet innan man hinner tillbaka. Där man i baren där man spenderat halva sitt liv kan sitta med gamla bästisar och samtidigt  få sms från en främling om en okänd terass som man snart ska besöka.

Var befinner man sig egentligen när man är gäst i sitt hemland och hemma i sitt gästland? Och vad skulle hända om man skaffade sig ännu en kyl, på en annan sida av klotet, med ost som snart ska mögla?