Sunes pappa med accent
Att cykla runt i staden (de dagar det inte regnar) framkallar för tillfället fniss.
Emellan de utslagna träden på Champs Elysées, på busshållplatsen vid Bastille och på torget vid Notre Dame möts man nämligen av Peter Haber i egen hög person. Hans namn är överallt och kikar fram på de mest otippade ställen där assosiationen till hans "vallande av skidor" i julkalendern 1992 liksom drar ner den livsfarliga coolheten och snarare blir en "Ett päron till farsa i Europa" -effekt. Om Sunes pappa har fått Parisaccent eller inte återstår att se.
Anledningen är förstås att Millenium just haft premiär. "Kultromanen blir en frostad thriller" skriver franska Metro på förstasidan och ger filmen en femma."De existerar!" utropar man och jublar över att Michael "i sitt land kallad George Clooney" Nyqvist nu går att se iklädd sexig dunjacka i storformat. För det är just den bilden av Sverige, som kyligt, kargt och självmordsbenäget man uppenbarligen gillar att segmentera.
Som svensk kvinna skapar filmpremiären förstås nya möjligheter då man nu således fått hela två personligheter att välja mellan. Vill man inte bli ratad för att vara en självständig, kylig Lisbeth Salander bitch för att man betalar notan själv och inte genast vill gifta sig med mannen på andra sidan bordet, slungas man automatiskt in i den andra, mer traditionella identiteten. Den som kallas Victoria.
Hennes insats i tv-programmet "La roue de la fortune" (Lyckohjulet), där hon ålar sig fram och tillbaka över studion, skrattar , pekar och snurrar på en rund platta samtidigt som hon utbrister diverse fraser en francais behöver väl knappast förklaras tydligare, men bevisar så klart en rad fakta om hur en svenska är.
"Lisbeth Salander är ingen stereotyp" skriver Metro i artikeln. Nej, den rollen tilldelades vi andra att spela.
Emellan de utslagna träden på Champs Elysées, på busshållplatsen vid Bastille och på torget vid Notre Dame möts man nämligen av Peter Haber i egen hög person. Hans namn är överallt och kikar fram på de mest otippade ställen där assosiationen till hans "vallande av skidor" i julkalendern 1992 liksom drar ner den livsfarliga coolheten och snarare blir en "Ett päron till farsa i Europa" -effekt. Om Sunes pappa har fått Parisaccent eller inte återstår att se.
Anledningen är förstås att Millenium just haft premiär. "Kultromanen blir en frostad thriller" skriver franska Metro på förstasidan och ger filmen en femma."De existerar!" utropar man och jublar över att Michael "i sitt land kallad George Clooney" Nyqvist nu går att se iklädd sexig dunjacka i storformat. För det är just den bilden av Sverige, som kyligt, kargt och självmordsbenäget man uppenbarligen gillar att segmentera.
Som svensk kvinna skapar filmpremiären förstås nya möjligheter då man nu således fått hela två personligheter att välja mellan. Vill man inte bli ratad för att vara en självständig, kylig Lisbeth Salander bitch för att man betalar notan själv och inte genast vill gifta sig med mannen på andra sidan bordet, slungas man automatiskt in i den andra, mer traditionella identiteten. Den som kallas Victoria.
Hennes insats i tv-programmet "La roue de la fortune" (Lyckohjulet), där hon ålar sig fram och tillbaka över studion, skrattar , pekar och snurrar på en rund platta samtidigt som hon utbrister diverse fraser en francais behöver väl knappast förklaras tydligare, men bevisar så klart en rad fakta om hur en svenska är.
"Lisbeth Salander är ingen stereotyp" skriver Metro i artikeln. Nej, den rollen tilldelades vi andra att spela.
Comments
Trackback
