STOCKHOLM samtidigt PARIS

Efter att ha varit i ett sibiriskt fångläger med Dostrojevskij i 164 sidor är det inte konstigt om man behöver romantiseras en stund. Det är till och med okej att leva ut hela registret.

Det blir en middag på restaurang där ägarna satt i system att du:a en för att få fiskfångsten att smaka lite extra hemstekt. Det fungerar bra och vi köper den dyrare vinflaskan.
Då vi återvänder från höjden och svänger in på gatan där vi bor är natten sen och himlen kolsvart. Som på beställning lite extra glasyr, innan återvändan till tuberkulos och inspärrning, så märker jag att ingenting är vad det brukar vara.
Gatan är nämligen full av bilar från typ 1962. Runda, pastellblå, glänsande, mörklackade med uppspända tak. Punktbelysta från höga kranar där på den svarta gatan är de stående på rad kanske det vackraste jag någonsin sett. Det är filminspelning och strax ska väl "Serge Gainsbourg" själv smyga förbi med cigarettstumpen i mungipan. 2010 släpps filmen och gatan är med.

På lördag blir det kanske ännu mörkare med konstig massrörelse i kolsvart, men bara i någon timme. 
Sen vill världen återgå till det normala igen. Vi andas väl ut och gläds åt att vi drog ur brödrosten en stund.
Hade jag inte haft sådan sprakande utsikt så hade tornet gärna ha kunnat vara släckt längre än så. I mörker händer tydligen de mest fantastiska ting.

Då lyset går i trapphuset brukar jag hålla mig i räcket och låtsas att jag är blind. När man når fjärde våningen vill man inte se sin LIDL-påse ändå, det är tvärt om tur att det då är mörkt. Där bodde nämligen Picasso.