Oh la la Macaron!
2 minuter och 40 sekunder. Det är precis så lång tid det ska ta från det att du kliver in genom Mc Donald's dubbla glasdörrar på brusiga rue de Rivoli, tills dess att du har fått din beställning. Allting bortom det är ett misslyckande. Om Bang och andra legender blev skickade på sina livs första pressuppdrag i politiskt infekterade zoner, eller för att höra sig för om något mord för lokalposten, vet man ej. Men det kan inte reflekteras över, då Mc Café och dess öppnande likväl måste bemötas med yttersta proffsighet och respekt (vem vet om man annars skulle fått gratis kaffe).
Så vad är då egentligen skillnaden mellan det som var innan och det som är nu? Förutom att de installerat självbetjäningsmaskiner som gör det enkelt för den hungrige att snabbt själv knappa in sin flottiga order. Är det kaffet? Jo förvisso, i Mc Café-delen kommer det i en kopp av porslin. Är det faktumet att man om man är fler än 7 i sällskapet har rätt att sitta ostört i ett eget "chambre separée" och leka möte? Jo, det går också. (Här pressar journalisterna den kanadensiske restaurangchefen Leon - "Oavsett hur lite man beställer?" Svaret blir ett obekvämt "mmja"...) Är det hissen (!) som gör det handikappanpassat (!) och som plötsligt för tankarna till ett land moderne? Det också. Men, det yttersta beviset på att Mc Donald's på rue de Rivoli genomgått en förändring - från restaurant de trash till café de la classe i etikettbokens ögon är trots allt att man nu till espresson kan få sig en Macaron. .
Det blir knäpptyst. Folk är i chock. Folk slutar fota. Denna...lilla ätbara sak, som symboliserar tradition, stil och kvalitet.
På McDo! Vågar man smaka?
Men då ler Leon bara så där brett igen så att den svala eau de colognen lägger sig som en sofistikerad hinna över allt vad flottig frityr-konnotation tidigare var och säger:
- Ssthe Fast foood må vara tillverkad snabbt men det betyder inte att man för den sakens skull ska ha bråttom med att äta och glömma att njuta av kvaliteten.
Så sant tänker man när man går ut i regnet, men märker ännu kedjans ambivalens kring att riktigt våga ta steget och inkräkta på den minerade franska finsmakarmarken.
- I min goodiebag har jag trots allt fått en blaffig Mc Cookie.
Så vad är då egentligen skillnaden mellan det som var innan och det som är nu? Förutom att de installerat självbetjäningsmaskiner som gör det enkelt för den hungrige att snabbt själv knappa in sin flottiga order. Är det kaffet? Jo förvisso, i Mc Café-delen kommer det i en kopp av porslin. Är det faktumet att man om man är fler än 7 i sällskapet har rätt att sitta ostört i ett eget "chambre separée" och leka möte? Jo, det går också. (Här pressar journalisterna den kanadensiske restaurangchefen Leon - "Oavsett hur lite man beställer?" Svaret blir ett obekvämt "mmja"...) Är det hissen (!) som gör det handikappanpassat (!) och som plötsligt för tankarna till ett land moderne? Det också. Men, det yttersta beviset på att Mc Donald's på rue de Rivoli genomgått en förändring - från restaurant de trash till café de la classe i etikettbokens ögon är trots allt att man nu till espresson kan få sig en Macaron. .
Det blir knäpptyst. Folk är i chock. Folk slutar fota. Denna...lilla ätbara sak, som symboliserar tradition, stil och kvalitet.
På McDo! Vågar man smaka?
Men då ler Leon bara så där brett igen så att den svala eau de colognen lägger sig som en sofistikerad hinna över allt vad flottig frityr-konnotation tidigare var och säger:
- Ssthe Fast foood må vara tillverkad snabbt men det betyder inte att man för den sakens skull ska ha bråttom med att äta och glömma att njuta av kvaliteten.
Så sant tänker man när man går ut i regnet, men märker ännu kedjans ambivalens kring att riktigt våga ta steget och inkräkta på den minerade franska finsmakarmarken.
- I min goodiebag har jag trots allt fått en blaffig Mc Cookie.
Comments
Trackback
