Backwards as usual
Att låsa sig ute sommarmånadens första dag innebär inte enbart gnagande på baguette på en parkbänk, damm i hårbotten, stramande hy där solen värmt för mycket och samtal med förbipasserande nyfikna ynglingar som generat vill bjuda en blond flicka på glass i utbyte mot ett telefonnummer.
Det innebär också tillfälle till tjyvlyssning av de samtal som de picknicande ägnar sig åt.
Precis som hemma märks det på stadens pappersfyllda gator att EU-valet stundas, fast det vore förstås en överdrift att hävda att det är vad pingstlediga parisare verkligen talar om. (Då de talar överhuvud taget och inte enbart hånglar passionerat på de inhängnande plättar av gräs där de får sitta).
Snarare, slås man av paradoxen av hur ett land, som med svenska ögon sett, representerar "Europa" och "där alla beslut tas över våra skandinaviska huvuden", lever kvar i ett system som gör det så försvårat att rösta, att det tycks enklast att glömma att det är val.
Då min lägenhetskompis avslutat sin försommar-date, äntligen kommer förbi med den där nyckeln och vi vandrar sida vid sida på en historisk trottoar, frågar jag henne om hon bestämt sig för vem hon ska rösta på.
- Nej, när är valet? Får man till svar och då hon får veta att det är på söndag skakar hon bara på huvudet.
- Då kan jag inte.
Vill hon rösta måste hon nämligen köpa en biljett, ta tåget till staden där hon är född och skriven och spendera en dag i kön till stadshuset. Och vem vill det då parkplätten lockar?
Min lägenhetskompis är ingen anarkist och ingen oengagerad samhällsmedborgare heller. Hon är helt enkelt som fransmän är mest - trött på byråkrati men införstådd och rätt nöjd med systemet.
Själv känns det plötsligt märkligt att ha fått röstsedlar skickade till sig på en främmande adress, i ett land där man inte är skriven, varifrån jag kan poströsta utan att ens ha ett röstkort eller visa upp ett pass.
Varför, frågar man sig samtidigt, är det då så bakvänt? Hur kan valet vara så moderniserat, high tech och obyråkratiskt i ett av Europas mest EU-skeptiska länder medan det där de har alla legitima förutsättningar att skita i det ändå får högt valdeltagande?
Rösta där du befinner dig på söndag, (eller för den delen - igår eller för en vecka sen, per post eller ej.)
Medborgarvänliga Sverige kan helt enkelt gå långt om folk engagerar sig.
Det innebär också tillfälle till tjyvlyssning av de samtal som de picknicande ägnar sig åt.
Precis som hemma märks det på stadens pappersfyllda gator att EU-valet stundas, fast det vore förstås en överdrift att hävda att det är vad pingstlediga parisare verkligen talar om. (Då de talar överhuvud taget och inte enbart hånglar passionerat på de inhängnande plättar av gräs där de får sitta).
Snarare, slås man av paradoxen av hur ett land, som med svenska ögon sett, representerar "Europa" och "där alla beslut tas över våra skandinaviska huvuden", lever kvar i ett system som gör det så försvårat att rösta, att det tycks enklast att glömma att det är val.
Då min lägenhetskompis avslutat sin försommar-date, äntligen kommer förbi med den där nyckeln och vi vandrar sida vid sida på en historisk trottoar, frågar jag henne om hon bestämt sig för vem hon ska rösta på.
- Nej, när är valet? Får man till svar och då hon får veta att det är på söndag skakar hon bara på huvudet.
- Då kan jag inte.
Vill hon rösta måste hon nämligen köpa en biljett, ta tåget till staden där hon är född och skriven och spendera en dag i kön till stadshuset. Och vem vill det då parkplätten lockar?
Min lägenhetskompis är ingen anarkist och ingen oengagerad samhällsmedborgare heller. Hon är helt enkelt som fransmän är mest - trött på byråkrati men införstådd och rätt nöjd med systemet.
Själv känns det plötsligt märkligt att ha fått röstsedlar skickade till sig på en främmande adress, i ett land där man inte är skriven, varifrån jag kan poströsta utan att ens ha ett röstkort eller visa upp ett pass.
Varför, frågar man sig samtidigt, är det då så bakvänt? Hur kan valet vara så moderniserat, high tech och obyråkratiskt i ett av Europas mest EU-skeptiska länder medan det där de har alla legitima förutsättningar att skita i det ändå får högt valdeltagande?
Rösta där du befinner dig på söndag, (eller för den delen - igår eller för en vecka sen, per post eller ej.)
Medborgarvänliga Sverige kan helt enkelt gå långt om folk engagerar sig.
Comments
Trackback
