Främlingen
Och så kom den. Den där dagen, den oundvikliga. Ungefär som när man fick sin första menstruation. Den första då man riktigt får känna att man finns till. Igen. Den dagen glömmer man allt, hur man kände igår, att det kommer en morgondag, att ingenting varar för evigt. Nej, den dagen tar ensam hela platsen på pallen och är bara alldeles TOM. Jag skiter i ert jävla eiffeltorn. Jag har dragit ner gardinen.
Aldrig får man samma handfallna känsla hemma, den här dagen är vikt för utomlands. Behövs så lite i en stad som aldrig sover, för att pallen ska vicka omkull.
Lyckas inte ladda på mobilen - fast jag äntligen förstår vad tantjäveln säger. Lyckas inte köpa en R25 spotlight - fast jag vet precis hur den ser ut, lyckas inte skriva en ingress som jag skulle gjort det på svenska, lyckas inte få en dubbel espresso fast jag ber om en. Och så magsjuk i en lägenhet som ekar av ljud.
Inga av dessa ting är stora i sig men är enligt guideboken för utomlands menade att läggas på hög för att skildra verkligheten. Få en att bli a jour med sina val. Härda en från någonting vuxet längre fram. Få en att inse att jo, det är allt värt - för i ärlighetens namn vad ska man annars göra? Famla efter en hand som inte finns för att den är för långt borta?
Så man ska vara tacksam då?
Nej, Paris. Idag är du grym och jag tänker inte mörka att jag ej levt i solen som det var tänkt.
Men när, och jag undrar verkligen NÄR, promenerade vi exempelvis på Djurgården en lördag senast?
Perspektiv.
Aldrig får man samma handfallna känsla hemma, den här dagen är vikt för utomlands. Behövs så lite i en stad som aldrig sover, för att pallen ska vicka omkull.
Lyckas inte ladda på mobilen - fast jag äntligen förstår vad tantjäveln säger. Lyckas inte köpa en R25 spotlight - fast jag vet precis hur den ser ut, lyckas inte skriva en ingress som jag skulle gjort det på svenska, lyckas inte få en dubbel espresso fast jag ber om en. Och så magsjuk i en lägenhet som ekar av ljud.
Inga av dessa ting är stora i sig men är enligt guideboken för utomlands menade att läggas på hög för att skildra verkligheten. Få en att bli a jour med sina val. Härda en från någonting vuxet längre fram. Få en att inse att jo, det är allt värt - för i ärlighetens namn vad ska man annars göra? Famla efter en hand som inte finns för att den är för långt borta?
Så man ska vara tacksam då?
Nej, Paris. Idag är du grym och jag tänker inte mörka att jag ej levt i solen som det var tänkt.
Men när, och jag undrar verkligen NÄR, promenerade vi exempelvis på Djurgården en lördag senast?
Perspektiv.
Comments
Trackback
