Joe le Taxi
Jag älskar att åka taxi i Paris. Kanske är det vad jag gör bäst i det här landet.
Då när man får en chans att se staden, knäpptyst upptryckt tillbakalutad i baksätet i den kolsvarta natten.
Över broarna, de upplysta, ett skådespel spelat så delikat, med stående ovationer i varenda bänkrad. Kullerstenar som studsar mot de slitna gummidäcken, det där runda ljudet då gasen släpps på i en backe, och så en lång, snabb törn åt vänster, som går från pianots ljusaste ton, längs med tangenterna som ett rinnande vatten. Ja, det är klyschor men det är också vad som gör turen så bra.
Sväng du bara - och dra ut mitt innesta känsloliv. Du tittar ju knappt fastän du inte hittar, men jag stirrar storögt och håller tillbaka varje förolämpande gäspning. Hur kommer det sig att man får vara här? På en gata av skönhet som råkar vara tom, är den min? När är man en bit av staden?
Sekunden innan har man stått i baren, och "samtalat" med nån medan ens kompis hånglar. Man har fått ett dubbelt så stort glas av champagne och hallondrinken och nu har man en sötluktande klibbig hinna över hela magen.
Han säger att han är tacksam för att man är den man är - som inte känner igen honom. Det är så tröttsamt med alla fotografer. Va kul, han utnyttjar mig för att få känna sig vanlig. Lite på botten så där. Det är tydligen viktigt för bourgeoisien. Lite lustigt på ett ställe där alla andra vill va nån. Han bär scarfs, ser ut som 45, är rödlätt och kär i sig själv, så varför inte titta förbi på en apertif. Var ligger slottet?
Man rör sig in i rummet, förbi Micha Burton som inte behöver stå i den vanliga toalettkön. Ser nån snubbe som verkar sympatisk. Lite normal. Oui, âllo- where are you from? Sweden? .....Sorry men...Me too....
Oh, so you work for Acne? No kidding. The Swedish radar was talking - men han förblir Sollentunastum.
Halv sju räcker det. Då är man som snyggast med sin släpande fot. Ute på gatan är det alldeles tyst, söndagsbaguetterna har precis kommit. Lutar sig framåt och ramlar som tur är in i en bil.
Hörru taxikillen, lyckligt lottad är du, som har kullerstenar i verktygslådan.
Då när man får en chans att se staden, knäpptyst upptryckt tillbakalutad i baksätet i den kolsvarta natten.
Över broarna, de upplysta, ett skådespel spelat så delikat, med stående ovationer i varenda bänkrad. Kullerstenar som studsar mot de slitna gummidäcken, det där runda ljudet då gasen släpps på i en backe, och så en lång, snabb törn åt vänster, som går från pianots ljusaste ton, längs med tangenterna som ett rinnande vatten. Ja, det är klyschor men det är också vad som gör turen så bra.
Sväng du bara - och dra ut mitt innesta känsloliv. Du tittar ju knappt fastän du inte hittar, men jag stirrar storögt och håller tillbaka varje förolämpande gäspning. Hur kommer det sig att man får vara här? På en gata av skönhet som råkar vara tom, är den min? När är man en bit av staden?
Sekunden innan har man stått i baren, och "samtalat" med nån medan ens kompis hånglar. Man har fått ett dubbelt så stort glas av champagne och hallondrinken och nu har man en sötluktande klibbig hinna över hela magen.
Han säger att han är tacksam för att man är den man är - som inte känner igen honom. Det är så tröttsamt med alla fotografer. Va kul, han utnyttjar mig för att få känna sig vanlig. Lite på botten så där. Det är tydligen viktigt för bourgeoisien. Lite lustigt på ett ställe där alla andra vill va nån. Han bär scarfs, ser ut som 45, är rödlätt och kär i sig själv, så varför inte titta förbi på en apertif. Var ligger slottet?
Man rör sig in i rummet, förbi Micha Burton som inte behöver stå i den vanliga toalettkön. Ser nån snubbe som verkar sympatisk. Lite normal. Oui, âllo- where are you from? Sweden? .....Sorry men...Me too....
Oh, so you work for Acne? No kidding. The Swedish radar was talking - men han förblir Sollentunastum.
Halv sju räcker det. Då är man som snyggast med sin släpande fot. Ute på gatan är det alldeles tyst, söndagsbaguetterna har precis kommit. Lutar sig framåt och ramlar som tur är in i en bil.
Hörru taxikillen, lyckligt lottad är du, som har kullerstenar i verktygslådan.
Comments
Trackback
