Paris samtidigt stockholm maj - september 2009
Paris...
By Isabelle Purits
This blog in books 2009-2010
Photo book

Två steg framåt - Ett tillbaks?

En fredag, då kavajen kan vara öppen och metropassagerarna torkar sig för fuktig panna, glider man in på MONOP' och struntar i att svära åt överpriserna. En flaska vin och två påsar jordnötter av lila staniol och färdkosten är packad.

Är inbjuden på diskussionskväll hos en urinvånare. Spelreglerna är enkla, ett gäng mer eller mindre nära vänner ses och samtalar kring ett förutbestämt ämne, som värden och moderatorn ser till att vi följer.  I sann Sartre-anda möts vi i hans lägenhet där alla radar upp Haribo-treasures, Kinderägg och rödvin av alla dess slag. Ämnet för kvällen, som annonserats på Facebook någon vecka i förväg, är "Si je portes ton sac - tu me suces?" (Om jag bär din väska - suger du av mej?) Det handlar det om sex, förväntningar på det motsatta könet och roller i sovrummet.

Vulgärt eller modernt är ord som snurrar i mitt huvud då jag lyssnar till diskussionen. Det som dock är mest slående är att männen ständigt hakar upp sig på basala frågor som "Men, håller ni upp dörren för kvinnan då ni går på café?" "Skulle du som kille kunna tänka dig att hon betalade notan?". De vill alla vara hippa kosmopoliter som presenterar sig genom att säga att de bodde i England i 3 veckor- men när det kommer till frågan om manlighet så finns det en tradition som får svensken att gäspa: "Ja, ja notan eller inte - men hur var det med  den där avsugningen?".
Sex däremot, är ju så närvarande i varenda andetag och liksom inmatat med modersmjölken - och kanske  är det just därför det faktiskt lämnas utanför diskussionen.
En tjej man ej ens hälsat på tittar på en och berättar att hon skriver på en bok om onani. Hon är trött på att allt bara fokuserar på manlig njutning. "Jag har själv mycket lång erfarenhet som jag vill dela med mig av - jag började så tidigt, då jag var 8."

När Kinderäggen är slut börjar dom dansa istället, nån måtta får det vara. Sen går dom på gayklubb.

Moderna storstadsynglingar eller ej. Traditionerna sitter djupt och det svider fortfarande i det manliga hjärtat om man betalar sin kaffe själv. Träffade en kille som knappt kunde tacka ja till att ses igen på lördagen - eftersom det var jag som föreslog baren och det var mina vänner som var där. Det blev för svårt för gentlemanna-egot. Och så stod han där som ett fån  i hörnet också, inkapabel att agera - eftersom det inte var han som förde.

Sen tar man en taxi hem runt 03.30 och funderar på hur det kan vara så genant att ta emot en öl - men vardagsmat, som för chauffören, att fråga "Du vill inte gå och ta ett glas med mig nu? Jag lämnar bilen här, det blir du och jag hela natten." Ingen ironi, inget sliskigt leende, inget berusat kvart i tre-ragg - bara en uppriktig fråga från en ensam själ i mörkret.  Ett snirkligt Michel nedskrivet på en liten lapp. "Suces-me".

Comments

Comment on this post:

Name:
Remember me?

E-mail: ()

URL/Blog address:

Comment:

Trackback
RSS 2.0