I luften mellan två zoner.
På planet hem från Rom hamnar jag bredvid ett par från Enköping. Ett Eccopar, en höger och en vänstersandal som är välingångna och trycker varandras händer när motorerna lyfter oss från marken.
Hon läser Damernas detektivbyrå, han ger sig på In Flight Magazine.
När flygpersonalen delar ut menykortet, (som visar hot and cold beverages such as tea, coffee, Coca -cola, Pepsi, Seven up, beer, wine, water, a selection of fresh sandwiches with ham and cheese, tuna, chicken -curry, salami and brie, muffins, snacks, chocolates and fresh pizzas - förstärkt i en 120 decibels walkie talkie), lutar hon sig över sin man och säger att de nog borde handla något.
Något lätt, markerar hon sedan, för det är ju bara en 3h flight och han ska ju snart köra.
Mineralvatten kommer de (hon) överens om och när hon räknat sina och makens euro två gånger för att sedan konstatera att det är billigare att betala med kronor så finns det inget sparkling water. Nehej. Jooos. Jooos Do you have? Då tar vi det.
Hon använder sitt ännu opostade vykort föreställande Vatikanen som bokmärke, placerar juicen och de två glasen i stolsfickan framför sig, drar handen genom sitt kortklippta hår och frågar sin make vad han läser. Det är en artikel om nattklubbar som ligger uppslagen i hans knä.
I mina vader pågår ett myrkrig. Svenska tant! Varför? Var kommer din oro ifrån?
Med tanke på kyrkans makt, arv och inblandning i det mesta, så borde väl exempelvis italienskorna än mer tänka på måtfullhet, dygd, ha mindervärdeskomplex och känna synd. Men jag kan inte annat än att förundras över vilka ljusår de befinner sig ifrån varandra.
Den kortklippta sandalen som frågar sin man om han vill ha mer att dricka så att de kan slänga flaskan sen - och den jämnåriga tuperade brunetten i eyeliner och stilett som distinkt sippar sin Pelegrino. Det är oväsentligt vem som är mest världsvan eller vilka traditioner som hör nationaliteten till, det som märks är tyngden i sätet. Självrespekten och var de har sitt fokus.
Italienskan stoppar kabinvagnen med en lugn bestämd manöver, överlämnar en 20 euro sedel och får sin Lancôme.
När Eccosandalen i inbillad samverkan med sin man bläddrat igenom katalogen, bestämt sig för att handla för att sedan tala om att hon hejdat sig,är maskaran redan slut. Och då blir hon ändå besviken.
Hon läser Damernas detektivbyrå, han ger sig på In Flight Magazine.
När flygpersonalen delar ut menykortet, (som visar hot and cold beverages such as tea, coffee, Coca -cola, Pepsi, Seven up, beer, wine, water, a selection of fresh sandwiches with ham and cheese, tuna, chicken -curry, salami and brie, muffins, snacks, chocolates and fresh pizzas - förstärkt i en 120 decibels walkie talkie), lutar hon sig över sin man och säger att de nog borde handla något.
Något lätt, markerar hon sedan, för det är ju bara en 3h flight och han ska ju snart köra.
Mineralvatten kommer de (hon) överens om och när hon räknat sina och makens euro två gånger för att sedan konstatera att det är billigare att betala med kronor så finns det inget sparkling water. Nehej. Jooos. Jooos Do you have? Då tar vi det.
Hon använder sitt ännu opostade vykort föreställande Vatikanen som bokmärke, placerar juicen och de två glasen i stolsfickan framför sig, drar handen genom sitt kortklippta hår och frågar sin make vad han läser. Det är en artikel om nattklubbar som ligger uppslagen i hans knä.
I mina vader pågår ett myrkrig. Svenska tant! Varför? Var kommer din oro ifrån?
Med tanke på kyrkans makt, arv och inblandning i det mesta, så borde väl exempelvis italienskorna än mer tänka på måtfullhet, dygd, ha mindervärdeskomplex och känna synd. Men jag kan inte annat än att förundras över vilka ljusår de befinner sig ifrån varandra.
Den kortklippta sandalen som frågar sin man om han vill ha mer att dricka så att de kan slänga flaskan sen - och den jämnåriga tuperade brunetten i eyeliner och stilett som distinkt sippar sin Pelegrino. Det är oväsentligt vem som är mest världsvan eller vilka traditioner som hör nationaliteten till, det som märks är tyngden i sätet. Självrespekten och var de har sitt fokus.
Italienskan stoppar kabinvagnen med en lugn bestämd manöver, överlämnar en 20 euro sedel och får sin Lancôme.
När Eccosandalen i inbillad samverkan med sin man bläddrat igenom katalogen, bestämt sig för att handla för att sedan tala om att hon hejdat sig,är maskaran redan slut. Och då blir hon ändå besviken.
Comments
Trackback
