Burkan som sältade smultronäng
Har blivit löjligt förtjust i att utmana mina smaklökar. Blandar hej vilt sött och salt.
Sultanrussin i tsatsiki. Honung på kryddig kesomacka och skivade äppelbitar till fetaost.
Inget märkvärdigt i sig förrän jag förstår att det nog är större än olika ingredienser. Det är vuxenskap.
Barn har som bekant svårt att förstå saker och ting som inte är svart -vita (Hur kan tomten vara pappa när pappa inte är här?). Likväl gillar inte tonåringar när saker och ting blir för mjäkiga. (Lagom är ointressant - En piercing är du dum eller? Ett skärsår blir tusen.)
Detta är sådant jag funderar på när jag beslutar mig för att promenera ut med "Sommar i P1" i en natur jag kan utantill och därför övar balans genom att tidvis blunda.
Gå idag och spring imorgon, borta är du svart -vita liv. De minuter jag trots allt tittar inser jag att även omgivningen präglas av samma idé. Förorts-Sverige har kommit långt på vuxenskalan.
På bron vid näckrosorna kommer den första kryddan i barndomsidyllen. Två skäggiga män lutar sig över räcket och delar en cigarett.
De ser precis som jag hur blommorna guppar på ytan, jag tror de njuter. Fast de inte ser Emil och Alfred i vassen.
I en kurva kommer en familj med varsin käpp som de förmodligen täljt själva på tomten hos sin svenska bekant. Männen bär kostym och lackskorna sicksackar mellan stenarna på den smuliga stigen. De skogsvandrar. Fast de inte stannar vid myrstacken och tittar.
Radioprataren spelar skolavslutningspsalmer som ger mig gåshud. Men det är inte jag som drar tim och tej från ängen utan kvinnan i burka som bär en plastpåse där det sticker upp en baguette. Hon är på utflykt. Fast hon inte har picknickorg.
Det utstickande förstärker det genuina. Det som egentligen inte passar in gör ursprungssmaken än ljuvligare och en gör en förutsägbar söndagspromenad till intrycksextas.
Ska fortsätta utforska det här, de extrema kontrasterna som resulterar i harmoni,
fasansfullt fantastiskt: Ett vuxenliv i gråskala.
Se Sex and The City - filmen ikväll och jobba för Amnesty imorgon.
Sultanrussin i tsatsiki. Honung på kryddig kesomacka och skivade äppelbitar till fetaost.
Inget märkvärdigt i sig förrän jag förstår att det nog är större än olika ingredienser. Det är vuxenskap.
Barn har som bekant svårt att förstå saker och ting som inte är svart -vita (Hur kan tomten vara pappa när pappa inte är här?). Likväl gillar inte tonåringar när saker och ting blir för mjäkiga. (Lagom är ointressant - En piercing är du dum eller? Ett skärsår blir tusen.)
Detta är sådant jag funderar på när jag beslutar mig för att promenera ut med "Sommar i P1" i en natur jag kan utantill och därför övar balans genom att tidvis blunda.
Gå idag och spring imorgon, borta är du svart -vita liv. De minuter jag trots allt tittar inser jag att även omgivningen präglas av samma idé. Förorts-Sverige har kommit långt på vuxenskalan.
På bron vid näckrosorna kommer den första kryddan i barndomsidyllen. Två skäggiga män lutar sig över räcket och delar en cigarett.
De ser precis som jag hur blommorna guppar på ytan, jag tror de njuter. Fast de inte ser Emil och Alfred i vassen.
I en kurva kommer en familj med varsin käpp som de förmodligen täljt själva på tomten hos sin svenska bekant. Männen bär kostym och lackskorna sicksackar mellan stenarna på den smuliga stigen. De skogsvandrar. Fast de inte stannar vid myrstacken och tittar.
Radioprataren spelar skolavslutningspsalmer som ger mig gåshud. Men det är inte jag som drar tim och tej från ängen utan kvinnan i burka som bär en plastpåse där det sticker upp en baguette. Hon är på utflykt. Fast hon inte har picknickorg.
Det utstickande förstärker det genuina. Det som egentligen inte passar in gör ursprungssmaken än ljuvligare och en gör en förutsägbar söndagspromenad till intrycksextas.
Ska fortsätta utforska det här, de extrema kontrasterna som resulterar i harmoni,
fasansfullt fantastiskt: Ett vuxenliv i gråskala.
Se Sex and The City - filmen ikväll och jobba för Amnesty imorgon.
Comments
Trackback
