"What we do in this tournament echos in eternity"
För att undvika att drabbas av ett "Post syndrom" (något som hittats på av typ Försäkringskassan för att bortförklara den apati som följer en lycklig eller intensiv period, skulle även kunna kallas arbetslöshet, tristess eller kort och gott vardag), beslutar jag mig för att insupa allt som kommer över mig.
Öppensinnat, allt för att inte redan andra veckan behöva inse att det mesta är som vanligt.
Detta har bla. inneburit att nästan inhandla familjen Dafgårds nya matsortiment (men givetvis hindrat mig själv i sista stund; Herregud 39.90 för 2 vita potatisbiffar, man ska inte gå på nyhetens behag!), hängt på nån ny bar på Götgatan som så klart ser ut som och ligger granne med butiken Monki, samt gått på arbetsintervju hos en blond 30-åring med Attlingbågar, randiga tunikan och leggings. (Är det då okej att inte orka anstränga sig?)
Det visar sig att det är ganska svårt att få variation på insupandet (inte enbart för att det bara blir Dagens), utan för att det mesta anknyter till en och samma sak: EM.
Johan i Arboga har mailat in och undrar om domaren inte dömer fel - är tacklingar av det här slaget verkligen oavsiktliga? Låt oss fundera på det under reklamen där 4 runt furubordet alla äter EM-rallarhalvor med blågula flaggor på. På SIBA kan de sedan köpa en GPS apparat och samtidigt göra ett "EM klipp", eller gå in på Dressman i Arninge centrum och få 3 Zlatan för 2. Nej föresten. Zzzzzlatan. My man.
Kort och gott: Att inte välja en nationalistisk EM-soppa på det ena eller andra viset är plötsligt lika energikrävande som att vara vegan.
Ja, oftast känns tricken oerhört billiga och de där Estrellaringarna kommer säkert ligga som ett lock på var mans buk ett tag. Men till slut kan jag inte stänga av utan blir alldeles till mig av tanken på den svenska folkfesten. Aningen oväntat verkar det som om vi hittat ett gemensamt, ofrånkomligt och ja, till och med vulgärt nationaldagsfirande som ska hålla i sig! I hela tre veckor!
Ok, vifta du inte med flaggan när det är tänkt men jag frågar mig:
Om inte detta är patriotism then what is?
Öppensinnat, allt för att inte redan andra veckan behöva inse att det mesta är som vanligt.
Detta har bla. inneburit att nästan inhandla familjen Dafgårds nya matsortiment (men givetvis hindrat mig själv i sista stund; Herregud 39.90 för 2 vita potatisbiffar, man ska inte gå på nyhetens behag!), hängt på nån ny bar på Götgatan som så klart ser ut som och ligger granne med butiken Monki, samt gått på arbetsintervju hos en blond 30-åring med Attlingbågar, randiga tunikan och leggings. (Är det då okej att inte orka anstränga sig?)
Det visar sig att det är ganska svårt att få variation på insupandet (inte enbart för att det bara blir Dagens), utan för att det mesta anknyter till en och samma sak: EM.
Johan i Arboga har mailat in och undrar om domaren inte dömer fel - är tacklingar av det här slaget verkligen oavsiktliga? Låt oss fundera på det under reklamen där 4 runt furubordet alla äter EM-rallarhalvor med blågula flaggor på. På SIBA kan de sedan köpa en GPS apparat och samtidigt göra ett "EM klipp", eller gå in på Dressman i Arninge centrum och få 3 Zlatan för 2. Nej föresten. Zzzzzlatan. My man.
Kort och gott: Att inte välja en nationalistisk EM-soppa på det ena eller andra viset är plötsligt lika energikrävande som att vara vegan.
Ja, oftast känns tricken oerhört billiga och de där Estrellaringarna kommer säkert ligga som ett lock på var mans buk ett tag. Men till slut kan jag inte stänga av utan blir alldeles till mig av tanken på den svenska folkfesten. Aningen oväntat verkar det som om vi hittat ett gemensamt, ofrånkomligt och ja, till och med vulgärt nationaldagsfirande som ska hålla i sig! I hela tre veckor!
Ok, vifta du inte med flaggan när det är tänkt men jag frågar mig:
Om inte detta är patriotism then what is?
Comments
Trackback
