Livet på vintern
16.38 och staden är söndagstrött.
Termometern utanför fönstret visar 18,6 grader - i solen.
I parken sitter glittriga par och läser varandras ögon. Varv efter varv springer folk förbi i shorts.
Rabatter blommar och allt känns kliché...men det gör det inte mindre verkligt.
Hade jag ej sett mina bleka händer hade jag gissat på augusti. Känner mig som en sömnig katt som ska ta siesta, en sån där romandag då staden vilar i damm. Ett fånigt stileben, en burk pesto bredvid bubbligt Pelegrino.Och så några smulor som en fluga vill åt. Men vid surret är vi inte riktigt än.
Igår var jag på bio. Skulle gå klockan 8 men salongen var full. Gick tvärs över gatan och köpte biljetter tll 21.30-föreställningen i stället. Shoppade lite och åt middag på flanderande fot.
Klockan 1.30 promenerade jag hem.
Folk drack saften ur musslor och knackade sin creme brulée. Restaurangerna var fulla. Längs trottoaren stod cocktails på rad, tacka rökförbudet för det. Pensionärer på promenad, någon rastade sin hund, barn sprang omkring i röda små jackor, limousinerna åkte upp och sen tillbaka ner.
Klockan 2 var jag hemma. Skulle jag gå tillbaka ut?
Tid verkar inte existera i större städer, är tillräcklgt många syselsatta samtidigt så spelar det ingen roll om det är mörkt. Är allt upplyst är du ändå inte ensam.
Verkar självklart för de flesta här, att man kan göra det man vill.
Och varför skulle man inte det egentligen.
Som en massrörelse mot klockan, för livet här och nu.
Fattar ingenting. Har jag levt i ett betongblock ?
Termometern utanför fönstret visar 18,6 grader - i solen.
I parken sitter glittriga par och läser varandras ögon. Varv efter varv springer folk förbi i shorts.
Rabatter blommar och allt känns kliché...men det gör det inte mindre verkligt.
Hade jag ej sett mina bleka händer hade jag gissat på augusti. Känner mig som en sömnig katt som ska ta siesta, en sån där romandag då staden vilar i damm. Ett fånigt stileben, en burk pesto bredvid bubbligt Pelegrino.Och så några smulor som en fluga vill åt. Men vid surret är vi inte riktigt än.
Igår var jag på bio. Skulle gå klockan 8 men salongen var full. Gick tvärs över gatan och köpte biljetter tll 21.30-föreställningen i stället. Shoppade lite och åt middag på flanderande fot.
Klockan 1.30 promenerade jag hem.
Folk drack saften ur musslor och knackade sin creme brulée. Restaurangerna var fulla. Längs trottoaren stod cocktails på rad, tacka rökförbudet för det. Pensionärer på promenad, någon rastade sin hund, barn sprang omkring i röda små jackor, limousinerna åkte upp och sen tillbaka ner.
Klockan 2 var jag hemma. Skulle jag gå tillbaka ut?
Tid verkar inte existera i större städer, är tillräcklgt många syselsatta samtidigt så spelar det ingen roll om det är mörkt. Är allt upplyst är du ändå inte ensam.
Verkar självklart för de flesta här, att man kan göra det man vill.
Och varför skulle man inte det egentligen.
Som en massrörelse mot klockan, för livet här och nu.
Fattar ingenting. Har jag levt i ett betongblock ?
Comments
Trackback
