STOCKHOLM samtidigt PARIS

Han har som små tilltrasslade  tofsar i nacken, de sticker fram under den slitna kalufsen. Går efter honom minst två kvarter och tänker att min sista stund må vara kommen. Jag som har bråttom i morgonstund märker hur jag helt plötsligt går tomtesteg.
Tipp tapp tipp tapp, midnatt råder tyst det är i husen.

Jeansen ser ut att vara av årgång 72 och Mc-jackan stinker säkert bensin.
Ju närmre jag kommer desto uppmärksammare blir jag på burken han håller i handen. Den är genomskinlig med nåt brunt inuti. Och vad är det där neongula? Eld! Nä hur troligt är det ...i tetrapack...
Nu går jag bara några steg bakom, ser nästan hela innehållet i burken och väntar på att han ska vända sig om och vråla med hela sitt skägga ansikte att jag ska passa mig jävligt noga.
Då ser jag, att i burken ligger det prickig korv. Det neongula är apelsinjuice.
Och visst luktar han väl ändå tvål?
Blir så lättad att ger honom en slängkyss i höstluften.

Lilla pluppen! Prickig korv! ...Inte ens svart kaffe och snus!

I Rålis, där jag fått upp stegen igen, träffar jag den som jag egentligen bör frukta.
En tonåring, tillsammans med två andra, breder ut sig över hela vägen. Hon har platinahår, grå filabrallor och svart kajal. Kollar kaxigt  på sina girls och hångarvar övertygat:
"hheeehhh,,,näää asså ja ee verkljen inte bäroende".
Där har vi den som vid eventuell konfrontation verkligen skulle ge en på mopsen.
Nikotinabstinens + tonåring + morgonstund och du kan stoppa upp ditt fucking guld i mun!

Kids, they are our only hope. Ibland kan till och med en onsdagsgryning  vara intressant samtidshistoria.

Kuvertet is on my desk. Mission completed - only a stamp away.