Bussresan
Det är nåt särskilt med eftermiddagslooken.
Speciellt dagar då kylan kommit tillbaka och tårna är stela i skorna av plast.
Skymning över stan och fredag. Mitt emellan vecka och helg.
Bussen är full och stannar vid varje station lite för länge. Magen kurrar och huvudet är matt.
Svarta rockar och vinterskor.
Utifrån sett är människorna precis de samma. I hela Europa rullar vid samma tidpunkt kollektivtrafikanter tillsammans i bur. 4:an över Västerbron. Nr 92 över Pont D´Alma.
Utsikt över stadshuset. Utsikt över eiffeltornet.
Jag vet att jag bor här nu. För jag står med blicken ner i golvet och verkar också vara nån annanstans.
Så kan man väl inte göra? Låtsas att det var så självklart.
Hallå! Vad är det där för ljus i tornet som sprakar som världens fyverkeri?
Paris, ja visst ja...
...det är ju här jag är!
Det är nog tur att de flesta har lätt för att anpassa sig ändå, för föreställ er en värld där alla var amerikaner.
It is Amazing and incradable, sure. Men håll käften snälla du och känn den tunga allvarsamheten.
Den europeiska vardagslooken är öronmärkt, lämna den ifred.
Det är ju så man känner att det är fredag!
puss puss på dig lilla princepesa..!!! tackar o bockar för mail, är på G att svara, så misströsta ej! (tihi) Men jag håller med om allt du skrev:) visst är det tur , och fantastiskt, att vi är såna vanedjur...Men samtidigt är det lite trist på nåt sätt, känslan man har alldeles i början när varenda gathörn är en gåta och varje känsla är ny, den är värd:) a bientôt, biiiizzzzzz o kjempeklem
